publicerad: 1932
HYGGA hyg3a2, v.1 -ade ((†) ipf. hygde Wennæsius Vitt. 186 (1678), Nordberg C12 1: 439 (1740)); förr äv. HYGGAS, v. dep., anträffat bl. i inf. -as o. pres. 3 pers. pl. -as l. -es (HB 1: 87 (1629; pres.), Möller (1790, 1807; inf.)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-a 1629 osv. -ia 1629—1784)
Etymologi
[fsv. hyggja (ipf. hughþe), tänka, besinna, uppmuntra, göra modig, sv. dial. hyggja, vårda sig om (äv., i Hälsingl., hålla sällskap med), hygga sej om, vårda sig om, hygga sej till, sluta l. hålla sig till, motsv. da. hygge, hava omtanke om l. omsorg för, värna, vakta, skapa trevnad för (i ä. dan. äv.: trösta, uppmuntra), hygge sig, söka l. finna trevnad, känna sig hemmastadd, isl. hyggja, tänka, betänka, ämna m. m., got. hugjan, tänka, mht. hügen, tänka, glädja sig; avledn. till HÅG. — Jfr HYGG, HYGGA, sbst., HYGGE, sbst.1, HYGGLIG]
2) (†) hava omsorg om l. sörja för (ngn), omhulda l. vårda sig om (ngn); vara snäll mot (ngn); äv. refl. i uttr. hygga sig om ngn. Schroderus Hoflefw. 69 (1629). (Påven Leo V) hade bewijst Christophoro (som kastat Leo i fängelse) myckit gott, och hyggiat honom vthi sijn Barm, såsom en Orm. Dens. Os. 2: 525 (1635). Tu Helsingland dy bör hugkommas i min sång, / För tina flickors skull, som mången gång mig hygde. Wennæsius Vitt. 186 (1678). Som Högvördigste fadren, både mig och alla, i synnerhet de förtrykta, i S. S. Ministerio, altid nådrättviseligen Hyggat och vårdat. VDAkt. 1739, nr 256. Nordforss (1805). Meurman (1846). — jfr OM-HYGGA.
3) (†) bereda sig trevnad o. bekvämlighet; dels i uttr. hygga om sig, dels refl. l. dep.; i senare fallet oftast med försvagad bet., övergående dels i bet.: finna trevnad, bliva hemmastadd l. komma till rätta (ngnstädes), dels i bet.: taga sin tillflykt l. boning (ngnstädes). JMessenius (1629) i HB 1: 87. Nu finner Oxsen Grääs, nu börjar Örnen byggia, / Nu tittar Räfwen fram och söker om sig hyggia. Spegel GW 87 (1685). Herren wille .. / .. Adams kropp .. så konstigt byggia / At een odödlig Siäl kan sig i honom hyggia. Därs. 246. Alle bodde trygga, / Och kunde sig med frijd hwar i sin boning hygga. Dens. SalWijsh. 17 (1711). (Bärgen bilda) en förmur, den de (dvs. israeliterna) aldra säkrast kunde värja sig inom; och äfven i dess (dvs. bärgens) skrefvor här och där sig hygga. Eneman Resa 2: 36 (1712). Han hyggar sig wäl ther .. (dvs.) han kan ther beqwämligen komma til rätta. Spegel (1712).
4) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) refl., förr äv. dep.: med sin håg, sitt hopp, sin förtröstan o. d. vända sig (till ngn l. någonstädes, förr äv. till ngt); särsk. i uttr. hygga sig till ngn, förr äv. hygga sig åt l. vid ngn l. till ngt l. hyggas vid ngn l. ngt, vända l. hålla sig till ngn för att få stöd l. hjälp o. d., söka ngns skydd l. välvilja l. vänskap, lita på ngn, trygga l. ”ty sig” till ngn; förr äv.: hålla sig till l. förlita sig på ngt. Bureus Nym. 1: 7 (1637). Detta lilla frånfallna Barn har ingen att hyggia sig till. VDAkt. 1705, nr 95. Achta wel tin tid, .. Giör tu thet, så hafwer tu mykit at lita vppå och hyggia tig wid i ålderdomen. Swedberg Ungd. 124 (1709). Jag är glad at jag har något visst at hygga mig til. Hvar 3:dje Månad får jag ut et quartal. Loefling Resa 26 (1752). Barn och djur, som hyggat sig till dem (dvs. krigarna i Napoleons garde). Wingård Minn. 7: 88 (1847). Den döfstumma blinda flickan .. hyggar sig intill armen (dvs. sköterskans arm) med en obeskriflig gest af animalisk tillgifvenhet. Böök ResTyskl. 70 (1916). Östergren (1928; angivet ss. förekommande i talspr. i vissa trakter).
HYGGA SIG TILLSAMMANS. till 3: trivas med varandra, ”gå ihop”, samsas; äv. bildl.: passa ihop. Hans Namn Ert sinnes Art sig väl tilsammans hygga. Eldh Myrt. 40 (1722, 1725). Därs. 100 (1725). jfr SAMMAN-HYGGA.
Spoiler title
Spoiler content