1) motsv. HÅG 1(a, b), i uttr. vara hågsen om (ngt), tänka l. vara betänkt på, överväga. Ingen var hugsen om allmän räddning. Tessin Skr. 14(1757).
2) motsv. HÅG 2, i ssgr: av (så l. så beskaffad) håg l. sinnesförfattning. — jfr FAR-, FRI-, FULL-,TVE-HÅGSEN.
3) motsv. HÅG 3:hågad l. böjd l. benägen (för ngt, att göra ngt); villig; stundom närmande sig till l. övergående i bet.: ivrig. JBureus(1602) hos Lindroth Bureus 98. Både Konungh Erich och .. Hertigh Johan, wore så eenträgne, fikne och hugse här medh, at Fadren moste lata them haffua theras wilie. Tegel G1 2: 369(1622). (De som äro) flijtige och hugsne j deras studier. Annerstedt UUH Bih. 2: 61(i handl. fr. 1663). Til slem lusta är jag hugse. PBrask Vitt. 222(1690). Ho vet om icke nya tilfällen omsider göra oss hugsne, at hit låcka flyktige Emigranter och Boflyttare. Tessin Bref 2: 324(1755). Möller(1790, 1807; med hänv. till hugad). — jfr FULL-HÅGSEN.
