HÄFTE häf3te2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en; äv. (numera bl. ngn gg i fackspr. i sg. obest. i förb. med omedelbart följande grundtal) HÄFT häf4t, sbst.3, n.
Ordformer
(häft 1793—1928. häfte 1783 osv.)
Etymologi
[jfr d. hæfte, nor. hefte, t. heft; eg. samma ord som HÄFTE, sbst.2 Anv. beror på lån från t.]
ett antal ark l. blad l. biljetter o. d. som äro hopfästa l. hophäftade till ett helt; i sht dels om häftad o. oinbunden, mindre skrift (självständig trycksak l. del av värk l. tidskrift som utkommer i dylika mindre delar), dels om oinbunden liten bok avsedd att skriva l. räkna l. teckna i. Boken utkommer i häften. Lagerbring Skr. 160 (1783). (Bror sade) at Bror nog hade lust at genomgå et eller annat häft af Gananders Lexicon. Porthan BrefCalonius 14 (1793). Iduna. En Skrift för den Nordiska Fornålderns Älskare. Första häftet. (1811; i boktitel). Vid de visitationer, som .. af Biskop (vid skolorna i Finland) .. förrättas, bör han .. låta för sig uppvisa de häften som innehålla ungdomens vanliga skriföfningar. SPF 1843, s. 333. Hvar och en fick vid mötets början ett häfte med 52 sånger. VVasenius i Nutid 1898, s. 22. — jfr ANNOTATIONS-, APRIL-, BILJETT-, BLANKETT-, DEBUT-, DIKT-, DUBBEL-, FACIT-, FRIMÄRKS-, FYLLNADS-, KOLLEGIE-, KUPONG-, KVART-, MÅNADS-, NOVELL-, PROV-, REKLAM-, ROLL-, SUPPLEMENT-HÄFTE m. fl.
Ssgr: A (†): HÄFT-VIS, se C.
B (föga br.): HÄFTE-LITTERATUR, se C. —
-VIS, se C.
-VIS. (häft- 1837. häfte- 1824—1925. häftes- 1852 osv.)
II. (föga br.) ss. adj., om bokvärks utgivning l. utkommande: som sker häftesvis. Arbetets häftevisa utgifvande. BotN 1849, s. 171.
SAOB
