publicerad: 1932
HÄNGLA häŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. hängla, vara halvsjuk, gå med möda, draga ut på tiden; avledn. av stammen i HÄNGA, v.; jfr HANGLA, HÅNGLA, v.1—2]
1) (†) hänga o. dingla; (stå l. sitta o.) hänga (ngnstädes); gå ostadigt o. vacklande, tumla. Min sohn (är) blefwen drucken och (har) hänglat uti een sängh. VDAkt. 1704, nr 329. At man i oträngda målet icke sitter och hänglar eller sölar i the Siukas Tält eller Qwarter. Block Ludwig 37 (1717). (Sv.) Hengla .. (eng.) To dangle. Serenius (1741). Lind (1749). — oeg. o. bildl. I summa, skräpet (dvs. livsmaskineriet) är utslitet, och lika lätt som det kan hängla ännu några år, lika lätt kan det vara hastigt slut. BvPlaten (1829) i 3SAH 1: 294.
2) (†) med möda o. besvär framsläpa (sitt liv). Vi må hängla vårt Lif så länge vi kunna. Ett ömkeligit Lif är oss kiärare än en stor Frägd. Mörk Ad. 1: 171 (1743).
3) icke vara riktigt frisk l. kry, vara hängsjuk, krassla; numera bl. (i vissa trakter, starkt vard.) i uttr. gå och hängla; förr äv. med prep. med, övergående i bet.: dras med (ngt, särsk. sjukdom, en sjuklig kropp o. d.). Een sådan (som fått gift) blifwer ändå aldrig frisk, utan hänglar med en siuk kropp. FörarbSvLag 2: 157 (1699). Imedlertid måste vi hängla med vår grufva, tils man får se, hvad deraf (dvs. av ett ifrågasatt köp av gruvan) blir. Porthan BrefCalonius 143 (1794). Jag är ej sjuk, men jag går så där och hänglar. Wennerberg Bref 1: 125 (1845). Sturzen-Becker 5: 186 (1862).
4) (†) med prep. med: efterhängset o. inställsamt fjäska för l. ”hångla” med l. ”kurtisera” (ngn). Dalin Arg. 2: 265 (1734, 1754). At han intet håller sig til andra gynnare än til mig, intet firar dem, intet hänglar med dem, liksom de skulle göra hans lycka. Dens. Vitt. II. 5: 87 (1738).
5) i fråga om ivrig l. ihållande värksamhet (som icke ”släpper taget”); i förb. HÄNGLA UNDER SIG, HÄNGLA VID.
Särsk. ʃörb.: HÄNGLA MED10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 1: med nätt nöd följa med l. släpa sig med, hangla l. hanka med; hålla livhanken kvar. Spegel GW 92 (1685). Rosenstein BarnSjukd. 90 (1764). Jag kan intet öfverge Er mitt herrskap så länge det blir mig möjligt att hängla med. AEhrensvärd (1771) i BrinkmArch. 1: 257. Weste (1807). — HÄNGLA SIG FRAM10 0 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) 1) till 1: med nätt nöd dra sig fram l. klara sig. Nordforss (1805). Jag .. måste slutligen, se'n jag i elfva år på konst hänglat mig fram, gå ifrån alltihopa. Carlén Skjutsg. 36 (1841). 2) till 3: krassla sig fram. Nordforss (1805). — HÄNGLA UNDER SIG. (†) till 5: ihärdigt, envist slå (ngt) under sig. Detta åhret sökia många unga till Tingz, att willja hängla under sig deras Godz som i förra åhret .. äro afsomnade. Rudbeck Atl. 3: 78 (1698). — HÄNGLA VID. (†) till 5: envist hålla fast vid (ngt); envisas med (ngt). PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 11. (Vi kunna) ej gerna längre tillåta honom at hängla vid b(emäl)te sysla. Porthan BrefCalonius 502 (1798).
Avledn.: HÄNGLIG, adj. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 3: hängsjuk, småkrasslig. SvTyHlex. (1851). Dalin Synon. 233 (1870).
Spoiler title
Spoiler content