publicerad: 1933
IAKTTAGA i3akt~ta2ga, äv. (numera föga br.) iak3t~ta2ga (LoW (1911; jämte 30~20), Östergren (1928; angivet ss. sällan förekommande uttal). Anm. Accentueringen 03~2(0) angives av metern hos Runeberg 1: 115 (1832). På samma accentuering tyder den förr vanliga skrivningen i tre l. två ord; se nedan), v. -er, -tog, -togo, -tagit, -tagen; vard. äv. IAKTTA i3akt~ta2, äv. (numera föga br.) iak3t~ta2, v. -tar, -tog osv.; se för övr. TAGA. vbalsbst. -AN (†, Crusenstolpe CJ 2: 348 (1845: iakttagansvärdt)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(stundom skrivet med endast ett t; skrivet i tre ord 1625—1807, i två ord 1688 (: i ackttagande, vbalsbst.)—1818 (: iagttagande, vbalsbst.), i ett ord 1720 osv. -acht- 1625—1751. -agt- 1800—1818. -a(c)kt- 1687 osv.)
Etymologi
[av prep.-uttr. i akt (se AKT, sbst.3) o. TAGA; jfr d. iagttage, ävensom t. in acht nehmen, holl. in acht nemen]
1) giva akt på; dels: uppmärksamt betrakta, rikta sin uppmärksamhet på, se med uppmärksamhet på; dels: varsebliva, varsna, upptäcka; i p. pr. stundom pregnantare, närmande sig bet.: forskande. Qwistrumsbro, ther Generalen Aschenberg låg til (att) mota honom (dvs. Gyldenløve) och i acht taga hans desseiner. Spegel Dagb. 2 (1680). (Soldaterna berättade) at the, vid en buska, i acht tagit och sedt nedtryckt gräs, lika som menniskior ther legat. Humbla Landcr. 403 (1740). Jag vände mig bort, låtsande att icke hafva iakttagit hennes närvaro. Rydberg Ath. 218 (1859). Hela Hedvig Elisabeth Charlottas väsen finner man .. i motsatsen mellan hennes stora, iakttagande ögon och hennes grimaserande, skrattande flickmun. Levertin 10: 91 (1902). Kerstin kände sig iakttagen. Hallström El. 153 (1906). Siwertz JoDr. 11 (1928).
2) noga giva akt på l. beakta (ngt) för att rätta sitt handlingssätt därefter, taga hänsyn till (ngt). Ach! blefwe thetta i acht tagit, tå worde wiszerliga then fördömeliga Simonie afskaffad. Spegel Pass. 47 (c. 1680). Några Momenter som böra .. i acht tagas wed Högd-Mätningen. Rosenfeldt Nav. 48 (1693). Väktaren har endast att iakttaga, det .. (fången) ordentligen förses med föda .. m. m. Oscar I Straff 60 (1840). jfr (föga br.): Iakttaga tiden (dvs.) komma på utsatt tid, i rätt tid. Östergren (1928). — särsk.
a) hålla l. följa (befallning l. plikt o. d.), följa l. tillämpa (bruk l. sed l. grundsats o. d.). Sådan ordning hafwer iagh vthi thesse trenne Böker .. i acht taget. Muræus Arndt 3: 3 (1648). Noga i acht taga alla beskiedlighettz och ärbarhetz reglor. Ehrenadler Tel. 133 (1723). Man finner vextdaggen .. iakttaga en viss ordning på bladen. Agardh Bot. 2: 173 (1832). Om än en och annan lag någon gång .. eluderades till syftet och blott iakttogs till formen, så (osv.). De Geer Minn. 1: 11 (1892). Bergman LBrenn. 262 (1928). jfr: På genusbegreppets lif hvilar ett rätt iakttagande af adjektivets och slutartikelns böjningar. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 520.
b) taga i akt, begagna, passa på; numera bl. med avs. på tillfälle l. tid l. omständighet o. d. Fienden .. förstår sigh inthet kunna vtretta i trengslan .., hwarförre är förmodeligit at han then sletten som på förbemelte ort är i acht tagandes warder (dvs. passar på att besätta densamma). Gustaf II Adolf 502 (1625). AdP 1786, s. 8. Iakttaga den gynnande tidpunkten, att inskränka arfsrätten och kanske konungamagten. Fryxell Ber. 7: 6 (1838). Uti Januari 1654 reste Kristina från Uppsala för att besöka sin mor i Nyköping. Det qvarlemnade hoffolket iakttog hennes frånvaro och gjorde derunder ett besök hos grefve Magnus på Ekolsund. Därs. 9: 219 (1841). Iakttaga tillfället. Meurman (1846).
c) (mindre br.) med avs. på löfte o. d.: respektera, hålla. De Försäkringar, som de förre och utländske Konungar afgifvit, och dem de så litet i akttagit. Schönberg Bref 1: 196 (1778). I Sverige var man .. öfvertygad om, att Sigismund nätt och jämnt så länge skulle iakttaga fördraget (om vapenvila), som det gagnade hans syften. HT 1917, s. 257.
3) ha omsorg l. omtanke om (ngt), sköta. — särsk.
a) (†) taga vara på, bevara; äv.: förvara. Här skola wi .. giömma osz undan ..; ty lifwet skal man nu först i acht taga. Peringskiöld Hkr. 1: 269 (1697). Sådane Chartor måste Landtmätaren mot quittence inlefverera, och de samma i Lands-Cancellierne af des Betjenter granneligen i akttagas och förvaras. LandtmFörordn. 93 (1725).
b) (i sht i juridiskt spr.) med avs. på ngns rätt l. intresse o. d.: vaka över, bevaka, sträva att befordra. (Jag skall) alle thet höga Kongl. Wäldet tilhörige rättigheter och förmåner .. i acht taga och försvara. Schmedeman Just. 1109 (1687). Skulle Utskottet anmärka, at Stats-Rådets Ledamöter .. uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sanskyldiga nytta (så osv.). RO 1810, § 29. Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillkommer att i fråga om utseende af synemän iakttaga kronans rätt. SFS 1908, nr 52, s. 9.
c) med avs. på värdighet o. d.: vara mån om, hålla på; numera nästan bl. (mindre br.) i uttr. iakttaga sin värdighet. Hertigen hans fader hade altid så i akt tagit sin myndighet. Ullman GrefvHänd. 49 (1782). Iakttaga sin rang. BL 13: 11 (1847). — särsk. (enst., knappast br.) refl.: hålla på sitt anseende l. sin värdighet o. d. Enkla i det yttre, men med klackringar på pekfingren och kronor på rakdonen, iaktogo de sig i sitt uppförande, höllo sig uppe som man säger. Strindberg GötR 48 (1904).
d) (†) med avs. på tjänst, sysselsättning o. d., övergående i bet.: fullgöra, sköta; jfr 5. (En nyvald kyrkoherde skall) stellas till förhör och ransakas, huru fliteliga han sina studier .. hafwer i acht tagit. KOF II. 2: 194 (c. 1655). Med .. sorgfällighet och flit sin tjenst i ackttaga. LandtmFörordn. 18 (1725). jfr: Om Fiskelekar äre förhanden, .. måge the, efter förrättad Gudztiänst, skötas och iakttagas (på söndagen). StadgEed. 1687, 2: 3.
4) följa l. tillämpa (ett visst handlingssätt o. d.), ådagalägga l. visa (ett så l. så beskaffat uppträdande o. d.); jfr 2 a, 5. Iakttaga (oavbruten) tystnad. Iakttag Blygsamhet. Boman Cato 3 (1802). Den största sparsamhet bör iakttagas. PT 1867, nr 16, s. 2 (ur trontalet). Min tro (var), att bland juristerna skulle finnas färre rabulister, om under Karl Johans tid mera rättvisa iakttagits vid befordringar. De Geer Minn. 1: 162 (1892). Svanorna .. ansträngde sig att iaktta ett gott skick. Lagerlöf Holg. 2: 174 (1907).
5) (i skriftspr.) med avs. på handling l. åtgärd o. d.: värkställa, förrätta; äv.: vidtaga. Vid förrättningen .. hade hemmansegarne Sven Jonasson i Hörda Sällaregård och Gustaf Johansson i Hörda Norregård iakttagit inställelse. BoupptVäxjö 1885. Det enda försiktighetsmått, hon iakttog, var att vrida upp gaslågan. Hallström Händ. 11 (1927). — särsk. i numera obr. anv. Om Städers Jords delning förmäler l. punct. Res(olutionen) d. 28. Martii. 1757. at storskifte thervid i akttages. LandtmFörordn. 67 (1765). Dödsstraffet .. försvaras (ofta med) .. att dess bibehållande är nödvändigt för att .. kunna iakttaga tillämpningen af vedergällningsrätten. Oscar I Straff 10 (1840).
Ssg: (1) IAKTTAGANS-VÄRD, adj. (†) värd att uppmärksammas. Det var för betraktaren någonting ganska iakttagansvärdt detta möte. Crusenstolpe CJ 2: 348 (1845).
Avledn.: IAKTTAGARE, m.||ig. person som iakttager.
1) till 1. En tillfällig iakttagare .. skulle .. icke ha funnit någonting utomordentligt i det skalliga hufvudet (osv.). Backman Dickens Pickw. 1: 4 (1871). Så skref Wetterstedt den 28 mars 1798 och bevisade sig därmed såsom en för sina år ovanligt skarpsynt iakttagare. Forssell i 3SAH 3: 60 (1888). AQuennerstedt (1909) i KKD 5: VI. jfr FÖRSTAHANDS-, NATUR-IAKTTAGARE.
2) (numera bl. tillf.) till 2 a. En sträng iakttagare af sin Religion. SvMerc. 2: 215 (1756). Sträng iakttagare af fädrens lag. Melin JesuL 2: 153 (1843). —
IAKTTAGBAR, adj. (i skriftspr.) till 1: som kan iakttagas, märkbar, skönjbar. De med obeväpnadt öga iakttagbara vegetativa genuskaraktererna. BotN 1891, s. 164. —
IAKTTAGELSE, r. l. f.
1) till 1: förhållande(t) att iakttaga l. hava iakttagit ngt, observation; i sht konkretare; förr stundom närmande sig bet.: iakttagelseförmåga. Lind (1749; under wahrnehmung). (Den nordiske dramaturgens) iakttagelse (är) skarp, men sällan fullständig, emedan den så lätt blir förströdd. 2VittAH 19: 95 (1836, 1850). Min förmåga .. af iakttagelse. Hwasser VSkr. 1: 4 (1852). Göra iakttagelser. UVTF 36: 108 (1888). Den vardagliga iakttagelsen att själslivet är i hög grad rörligt och skiftande. Hygiea 1919, s. 50. jfr DETALJ-, NORRSKENS-, SJÄLV-, VÄRKLIGHETS-, ÅSKVÄDERS-IAKTTAGELSE m. fl.
2) (föga br.) till 2; särsk. till 2 a: förhållande(t) att hålla l. följa (befallning l. plikt o. d.) l. att följa (bruk l. sed o. d.); äv. konkretare. Lindfors (1815). (Gustav III:s resa var) praktfull, imponerande, och med iakttagelse af den strängaste hofordnings fordringar när han uppträdde som konung. Beskow i 2SAH 34: 236 (1861). Med utvärtes iakttagelser och negativa dygder. VL 1901, nr 32, s. 3. särsk. (†) konkret, om ngt som bör l. måste beaktas l. göras. VexjöBl. 1845, nr 24, s. 3. Hvarförutan .. blifvit förordnadt om vissa iaktagelser vid delningen emellan de efterlämnade barnen med deras män eller hustrur. BoupptVäxjö 1876.
Ssgr (till IAKTTAGELSE 1): iakttagelse-fel. UVTF 26: 138 (1882). Iakttagelsefel och minnesvillor i samband med s. k. spiritistiska taskspelarekonster. Herrlin Minnet 263 (1909).
-förmåga. SydsvD 1870, nr 202, s. 2. Linné utmärker sig .. (bl. a.) genom sin skarpa iakttagelseförmåga beträffande former samt deras likhet och olikhet. VetAÅrsb. 1910, Bil. 1, s. 31. —
Ssgr: iakttagnings-blick. (†) blick som äger förmåga att göra iakttagelser. Atterbom Minnest. 2: 242 (1849).
Spoiler title
Spoiler content