IDIOTIKON id1iå4tikon, äv. -ω4-, l. 10302, n.; ss. best. utan slutartikel; pl. = l. -ka -ka resp. -ka2 (Landsm. 2: XXXVII (1881)).
Etymologi
[efter t. idiotikon; jfr eng. idioticon; av gr. ἰδιωτικόν, n. sg. av ἰδιοτικός (se IDIOTISK)]
(föga br.) språkv. dialektordbok. ConvLex. (1822). Hjertlig tacksägelse .. för detta värdefulla .. idiotikon öfver det märkliga Ydre-målet (näml. ”Ydremålet” av LFRääf). CSäve (1860) hos Ahnfelt Rääf 325. Noreen VS 1: 49 (1903).
