SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDOL idå4l, i bet. 1 r. l. m. (2VittAH 13: 263 (1830) osv.), i fackspr. äv. n. (Centerwall Schuchhardt 304 (1891), Nilsson), i bet. 2, om sak r. l. m., stundom n. (Schlyter JurAfh. 2: 30 (1835, 1879)), om person m. l. f.; best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -er (Björnståhl osv.), ss. n. äv. = (Centerwall Schuchhardt 206 (1891: leridol), Nilsson).
Etymologi
[jfr t. o. eng. idol, fr. idole; av lat. idolum, bild, avgudabild, av gr. εἲδωλον, bild, till gr. εἷδος, utseende, gestalt (jfr ASTEROID, GEOID m. fl.)]
1) i sht rel.-hist. föremål l. bild som representerar en gudomlighet o. som är föremål för gudomlig dyrkan, avgudabild, ”avgud”. Björnståhl Resa 1: 500 (1773). En idol af malm, funnen i jorden på Krapperups ägor. 2VittAH 13: 263 (1830). Det finnes en staty av havsguden Tangaroa ... Den ihåliga träbilden var, när den fanns, fylld av en del mindre idol. Nilsson PrimKult. 123 (1923). — jfr LER-, STUBB-IDOL.
2) bildl., om person, stundom sak, som är föremål för en utomordentligt hög grad av beundran l. kärlek o. d.; jfr AVGUD 2. Dagens idoler. LittT 1797, s. 92. Att Blenda var hans hjertas idol, kunde Herman ej mer neka för sig. Knorring Ståndsp. 2: 128 (1838). Amerika är .. det moderna Europas idol och förebild. NDA(A) 1929, nr 132, s. 8. Vår barndoms idol och trogne vän, den gamle Jules Verne. SvD(A) 1930, nr 271, s. 8.
Ssg (till 1; rel.-hist.): IDOL-KULT. Historien visar, att Djurculten och Idolculten alltför väl kunna förenas. 2VittAH 11: 305 (1819, 1822).
Spoiler title
Spoiler content