SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IL, sbst.4, m. l. r.; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. il, igel (bloil, blodigel); sammandragen form av IGEL; jfr mnt. ile, nt. il, ile, mnl. ijl, ile, holl. ijl, levermask, vilka ävenledes anses ss. sammandragna former av en icke anträffad västgermansk form igel]
(†, utom i ssgr) den till trematodernas avdelning hörande masken Fasciola (Distomum) hepatica Lin., levermask; jfr IGEL 2. Linné i VetAH 1741, s. 191. De Matkar, som finnas i Lefren på Får, dem Bönderna kalla Ilar. Dens. Gothl. 182 (1745).
Ssgr: A: IL-TÅG i3l~, sbst.1 (sbst.2 se sp. 163). (il- 17451868. ila- 1798) [namnet möjl. givet på grund av att levermaskens yngel (enl. folklig uppfattning) lever på ifrågavarande växt] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) växten Luzula pilosa (Lin.) Willd., vårfryle. Linné Fl. nr 287 (1745). Il-tog. Af Smålands bönderne hålles det före vara skadeligt för fåren. Aspelin Fl. 22 (1749). Nyman VäxtNatH 2: 372 (1868).
B: ILA-GRÄS i3la~. [jfr mnt. ilgras, nt. dial. (Schlesw.-Holst.) ihlgras; om anledningen till namnet jfr IL-TÅG, sbst.1] (numera mindre br.) växten Narthecium ossifragum (Lin.) Huds., myrlilja; jfr IGEL-GRÄS, sbst.1 3. Linné FlLapp. nr 136 (1737; fr. Smål.). Dens. i VetAH 1741, s. 190. HimHavJord 1: 266 (1925).
-TÅG, se A.
Spoiler title