SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
ILLIMITERAD il1imite4rad l. 01—, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. o. adv. -at.
Etymologi
[närmast efter t. illimitiert; jfr eng. illimited, fr. illimité; ytterst motsv. lat. illimitatus, av in- (se IN-, pref.2) o. limitatus, p. pf. av limitare, begränsa (se LIMITERA)]
(mindre br.) som icke är fixerad till sina gränser (sitt omfång osv.), obegränsad; som är l. gäller utan inskränkning, oinskränkt. AdP 1800, s. 242 (om arrendetid). Med detsamma således, som vi illimiteradt skulle hafva med ett ja besvarat denna fråga, skulle vi tillika hafva erkänt (att osv.). Biberg 1: 213 (c. 1820). Obegränsade (illimiterade) (skiljedoms-)traktater, som hänskjuta till skiljedom hvarje tvist utan afseende på dess beskaffenhet eller dess konkreta betydelse för de tvistande parterna. 2NF 25: 1000 (1917).
Spoiler title
Spoiler content