SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDELIKAT in1delika4t l. 01—, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet -cat)
Etymologi
[jfr t. indelikat; av fr. indélicat, av in- (se IN-, pref.2) o. délicat (se DELIKAT). — Jfr INDELIKATESS]
(numera föga br.) som brister i takt o. finkänslighet, ogrannlaga; om person l. om handling, beteende, yttrande o. d. Phosph. 1811, s. 153. Bästa mor, ni var indelikat, som ej kallade honom president. Almqvist Amor. 324 (1839). Ett högst indelikat uppförande. Björkman (1889). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content