SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INDEPENDENT in1depändän4t l. 01—, l. -pen-, i bet. I o. II b, c äv. INDEPENDANT -aŋdaŋ4t, adj. o. sbst. m.||ig.; ss. adj. -are; n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. independent; av fr. indépendant resp. (i bet. II a) eng. independent, av in- (se IN-, pref.2) o. fr. dépendant resp. eng. dependent, beroende, avhängig, av lat. dependens (gen. -entis), p. pr. av dependere (se DEPENDERA)]
I. (numera knappast br.) adj.: oberoende, oavhängig (av ngn l. ngt); självständig. Will H. Maij:tt wara befrijat för all subiection, för alle pålagor, wara independent och allenast under Gudh. RARP V. 1: 215 (1654). Independente riken. 2RA 3: 788 (1734). Sysslan är en ibland de independentaste prästsysslor i riket. Geijer Brev 119 (1811). Nyblæus Forskn. III. 2: 296 (1890). Östergren (1929).
II. sbst.: person som i ngt avs. är l. vill göra sig oberoende l. oavhängig av ngn l. ngt.
a) [av eng. the Independents] kyrkohist. i sht i fråga om skotska, engelska o. amerikanska förh.: medlem av den reformerta sekt vars grundåsikt är att de enskilda församlingarna icke skola vara beroende av ngn överordnad styrelse; person som hyllar l. är anhängare av denna åsikt; kongregationalist. Een nyy (engelsk) Sect, som sigh Independenter kallade, effter the aff ingen wisz Troos Bekännelse, ey heller aff And- och Werldzligh Styrelse dependera wille. Brask Pufendorf Hist. 163 (1680). Rudin BibEnh. 5 (1887).
b) (i fråga om ä. förh. i vissa länder) anhängare av politiskt parti o. d. som i ngt avs. vill åstadkomma ett tillstånd av oberoende. Independenterne (i Venezuela) skola hafva intagit Maracaibo. SC 1: 120 (1820). 2NF 9: 928 (1908).
c) om konstnär l. litteratör som vill vara oberoende av skolor o. doktriner; särsk. om medlem av det 1884 bildade, franska konstnärssamfundet Les artistes indépendants l. om person som hyllade dess åsikter. Våra independenter i vitterheten. Leopold 5: 206 (c. 1827). (Den franske målaren H. Matisse m. fl.) utställa .. på independenternas salong. 2NF 17: 1253 (1912).
Avledn. (till II a; kyrkohist.): INDEPENDENTISK, adj. NAv. 30/4 1657, nr 1, s. 4. 2NF 25: 1162 (1917).
INDEPENDENTISM, r. det kyrkopolitiska system som independenterna omfatta; den rörelse vari independenternas strävanden fått sitt uttryck; kongregationalism. Stavenow EngRev. 114 (1895).
Spoiler title
Spoiler content