INDIKATION in1dikatʃω4n, l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. indikation, eng. o. fr. indication; av lat. indicatio (gen. -ōnis), angivande av priset på ngt, vbalsbst. till indicare (se INDICERA). — Jfr INDEX, INDICIUM]
1) (knappast br.; se dock a) motsv. INDICERA 1: förhållande l. skeende som ger upplysningar om l. utvisar l. angiver ngt; med bestämning inledd av prep. av. Statsorganisationens beskaffenhet är en indikation af ett folks bildningsgrad. Bolin Statsl. 2: 380 (1871). — särsk.
a) (fullt br.) kem. vid analys med hjälp av indikator (se d. o. 2): (uppträdande av) den karakteristiska färgförändring som utvisar att den avsedda reaktionen inträdt. Detta (dvs. bestämning av formaldehyd medelst tillsättande av anilin) lyckas .. ej på grund af dålig indikation. TT 1899, K. s. 13.
2) med. motsv. INDICERA 2 a: symtom l. omständighet som gm sin förekomst l. tillvaro visar att ett visst behandlingssätt är lämpligt l. påkallat; vanl. med bestämning inledd av prep. för. (Den sjuka hästen) behandlas enligt sig företeende indicationer. TLäk. 1832, s. 30. Indikationerna för denna kurort äro .. bronkialkatarrer (osv.). 2NF 19: 1083 (1913). Givetvis skärpes indikationerna för lokalbedövningen, i den mån kontraindikationer mot allmän narkos .. föreligga. LbKir. 1: 454 (1920). jfr (†): Effter een falsk berättelse tager Doctoren een galen indication i sin cur, hwar igenom dee siuka meera stiälpes än hielpas. HdlCollMed. 14/10 1696, s. 861. — jfr KONTRA-INDIKATION.
3) motsv. INDICERA 3: antydan, vink, fingervisning, tecken l. indicium (varav man kan tro l. sluta sig till ngt, ss. förekomsten av ngt, en viss utveckling, en kommande händelse o. d.); med bestämning inledd av prep. på, förr äv. för. Goda indicationer för Justicens tillkommande helgd! Porthan BrefCalonius 224 (1795; ironiskt). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 8 (1836). Goda indikationer på förekomst av kopparmalm. DN(A) 1930, nr 222, s. 9.
