publicerad: 1933
INGÅNG in3~goŋ2, äv. iŋ3~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Schroderus Os. 2: 153 (1635), Wettersten Forssa 96 (c. 1750)).
1) (numera föga br.; jfr dock a, b, c α, β) handling(en) att gå in (ngnstädes); vanl. konkretare, särsk. dels (i sht i uttr. vid ngns ingång o. d.) om tid l. tillfälle då ngn går in ngnstädes, dels närmande sig l. övergående i bet.: förhållande(t) att kunna gå in (ngnstädes), möjlighet l. rättighet l. tillstånd att gå in (ngnstädes), tillträde (till en lokalitet o. d.); jfr INGÅ I 1. KOF II. 2: 75 (c. 1655). I det förra tidehvarfvet försvårades ingången til brechen, medelst skjutning genom de så kallade Mâchicoulis. Lefrén Förel. 1: 348 (1818). ”Om du vill ut därifrån”, en vessla sade på avstånd (till rävungen som kravlat sig in i en kornlår), / ”måste så mager ur hålet du gå, som du var vid din ingång”. Risberg HorSat. 24 (1922). — särsk.
a) (bygdemålsfärgat) i uttr. ringa till ingång, genom ringning tillkännagiva att tiden är inne för att gå in (i en kyrka för att deltaga i gudstjänsten). Klockan i tornet har redan ringt till ingång. Hemmer FattigGBr. 50 (1926).
b) (numera mindre br.) i uttr. (hava l. lämna l. skaffa sig o. d.) fri ingång (i l. till ngt); äv. i sammanställning med utgång (jfr c). Ett træhus och liggiand[es] grundh Wiidh stora tørgit Jnnanfør[e] Marcus Bænctsons hus førstræckiand[es] siig Jn tiill beltar[e] gongen ther han haffuer sin frij Jngongh och vtgongh. SthmTb. 4/11 1549. Fri ingång för alla menniskor, och bästa rumet för den fattigaste — det är Hans Nåds befallning. Envallsson Savoy. 10 (1794). Måhända känner han (dvs. Mefistofeles) sig smickrad af den fria ingång han .. har till himmelen. Rydberg 2: 304 (c. 1875). Östergren (1928).
c) mer l. mindre bildl.; särsk.: inträde (i en krets av personer l. på ett värksamhetsområde l. i livet o. d.). — särsk.
α) (i bibeln o. av denna påvärkat spr.) motsv. INGÅ I 1 b α, i sammanställning med utgång; särsk. i uttr. ngns utgång och (eller) ingång (äv. ngns ingång och (eller) utgång), övergående i bet.: ngns görande och låtande, ngns värksamhet. OPetri Hb. B 1 b (1529). Herren beware tin vthgång och ingång, jfrå nu och j ewigheet. Psalt. 121: 8 (Bib. 1541; Luther: der Herr behüte deinen ausgang vnd eingang). Gud .. förlåter dina synder, .. bevarar din ingång och din utgång. Wallin Rel. 1: 213 (1815, 1825). Välsignad skall du vara vid din ingång, och välsignad skall du vara vid din utgång. 5Mos. 28: 6 (Bib. 1917). — särsk. (numera bl. i psalmboken) i uttr. icke veta sin ingång och sin utgång o. d., icke veta huru man skall handla l. bete sig. Så är iagh (dvs. Salomo) en vng dreng, och weet icke min vthgång eller ingång. 1Kon. 3: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare). Jag sielf min ingång och min vtgång icke wet, / Ty led tu mig vti all mehnlöshet. Swedberg Ps. 1694, 389: 3 (äv. i Ps. 1819). VDAkt. 1731, nr 492.
β) (i högre stil, särsk. i religiöst spr.) motsv. INGÅ I 1 b β, i uttr. ingång i (förr äv. till) livet l. världen. Alle haffua enahanda ingång til lijffuet, och lijka vthgång. Vish. 7: 6 (Bib. 1541; Apokr. 1921: enahanda är allas ingång i livet). En Joseph visade Jesu sin hulda omvårdnad vid Hans ingång i verlden. Bælter JesuH 6: 622 (1760). BL 14: 5 (1847). (†) Vthi sådana motto bliffuer idher rikeligha giffuin ingången j wårs herres och frelsares Iesu Christi ewogha rike. 2Petr. 1: 11 (NT 1526; Bib. 1917: inträdet).
γ) (numera knappast br.) motsv. INGÅ I 1 b γ: inträde (i ett stånd l. på en bana o. d.). AdP 1789, s. 583. (K. XII:s gång) öfver Düna (var) en ingång på segerns bana. Franzén Minnest. 1: 382 (1821). Hans ingång i andliga ståndet. Sundén (1885). (†) Hafver h. k. N. sigh til ingången udi sitt regemente beflithet och therutinnen inthet omak och bekostnedt spare latidt (osv.). RA I. 2: 254 (1568).
δ) (numera föga br.) motsv. INGÅ I 1 b δ, om inträde ss. medlem i en förening l. korporation l. en regering o. d. Olof Skytte betalte 1452. sin ingång (i Helgalekamensgillet) med en guldring, värd 4 m. 2VittAH 2: 233 (1791). Mina öfriga kolleger i konseljen, som .. inkallats under tiden emellan mitt första afträdande och andra ingång. De Geer Minn. 1: 195 (1892).
2) († utom i ssgr; se dock b o. c) i fråga om sak: inkommande, inträngande o. d.; jfr INGÅ I 2. Caspiske hafwets ingång i det norska. Rudbeck Atl. 1: 326 (1679). Hofcal. 1786, s. 2. — särsk.
a) om solens inträde i ett visst himmelstecken. Solennes ingång vthi Wäduren. IErici Colerus 1: 2 (c. 1645). Tiselius Vätter 1: 10 (1723).
b) (fullt br.) handel. motsv. INGÅ I 2 b α, γ: (en skrivelses l. försändelses) ingående l. erhållande l. mottagande. Jungberg (1873). Erkännande ingången af ärade skrifvelserna den (osv.). Smedman Kont. 6: 42 (1874). Östergren (1928).
c) (numera i sht i högre stil) bildl.: insteg, inträde; särsk. i uttr. få, finna, vinna ingång (ngnstädes), (för)skaffa (ngt l. sig) ingång (ngnstädes), förr äv. giva (ngt) ingång (ngnstädes). I Lättferdige .. Siäler .. äre till Otucht vptände, och gifwa alla andra laster rum och ingång hos Eder. Fernander Theatr. 161 (1695). (De kristna) äro spridde öfver alla land, der Jesu lära funnit ingång. Ödmann StrFörs. II. 1: 198 (1803). Men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. Joh. 8: 37 (Bib. 1917).
3) (†) intågande, inryckande (i ett land l. en stad o. d.); jfr INGÅ I 3. Sedermera har man ingen ting hördt af Fransosernas ingång i det landet (dvs. i Zweibrücken). Bark Bref 1: 19 (1702). Det blef ock Königsmarks lott, att utmärka krigets upphörande med ingången i Böhmens hufvudstad Prag. Nordin i 2SAH 5: 11 (1807).
4) (numera knappast br.) (en flottas) inlöpande (till en plats o. d.); jfr INGÅ I 4. Sådana blefvo följderna af Svenska flottornes ingång till Viborgska viken. Gyllengranat SvSjökr. 2: 311 (1840).
5) konkret: ställe där man går (kommer) in l. kan gå (komma) in i ngt; öppning l. väg l. passage som leder in till ngt; särsk. om dörr- l. port- l. grindöppning till hus l. rum o. d. resp. till trädgård l. annat inhägnat område, entré; äv. om förstuga, portgång, vestibul o. d.; jfr INGÅ I 1—4. Huset har tre ingångar. Lägenheten har ingång från gården, gatan. Ingång från gården! anvisning om den väg man bör gå för att komma in i ett hus l. en lägenhet; äv. anslutet till 1. Biljetter säljas, erhållas, avlämnas vid ingången. VarRerV 23 (1538). Konungen stoodh .. j ingångenom (till tämplet). 2Krön. 23: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: nära ingången). På sidan af klippan var en iholig plats, lika som en ingång eller dörr till en stor källare. DeFoë RobCr. 58 (1752). När, till .. (grävlingens) hemvist endast en enda ut- eller ingång befinnes, fångas han lätt med en sort fälla. Greiff Jagt 73 (1828). Till instundande Michaeli åstundas hyra ett Rum med Kök samt egen ingång. VexiöBl. 1828, nr 28, s. 4. I husets ingång liket stod. Andersson Terentius 5 (1896). Sedan .. (Josef) hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån. Mat. 27: 60 (Bib. 1917). — jfr HUVUD-, PORT-INGÅNG m. fl. — särsk.
a) fisk. i fråga om olika fiskredskap, ss. mjärde, tina, ryssja o. d. Arwidsson o. Ohlson 7 (1911). Fatab. 1914, s. 40.
b) (numera föga br.) om mynningen av l. inloppet till sund, vik, hamn, dal o. d.; äv. (numera knappast br.): infartsväg (ss. sund l. bärgpass o. d.). De trånga ingånger genom Bärgen kallas Portar. Rudbeck Atl. 1: 186 (1679). Emillan Fyn och Zelandh, dher dhet större oset eller ingången är. Därs. 2: 102 (1689). Vid ingången till dalen hemförlofvades .. större delen af tropparna. Palmblad Nov. 2: 58 (1819, 1841). Bodö, liten stad på norra sidan om ingången till Salten fjord. Roth 1Geogr. 96 (1886). Auerbach (1909).
c) anat. om lilla bäckenets övre l. inre öppning; äv. (numera bl. tillf.) om diverse mynningar till olika kanaler i människokroppen (t. ex. till slidan). BOlavi 53 a (1578). Såår och boldar, som wäxa vthi Modrens ingång. Månsson Åderlåt. 48 (1642). Bäckenets ingång. Cederschiöld HbBarnm. 5 (1822). — jfr BÄCKEN-, SLID-INGÅNG.
d) [möjl. delvis utgående från 1 c] (i sht i högre stil, numera föga br.) bildl., om ngt som för l. leder in till ngt l. bildar en övergång till ngt. Dödhen är nw worden en jngong til thet sanskylloga lijffuet. OPetri Hb. G 2 b (1529). Nitiskt .. öppnade (Chr. Stenhammar) för det unga kunskapsbegäret (hos P. U. Kernell) ingångarne till vishetens och vitterhetens ädlaste skatter. Atterbom Minnest. 2: 338 (1824). Och hvar gång han (dvs. Ane) lämnades ensam, föll han i dvala, som liknade ingången till döden. Strindberg NSvÖ 1: 47 (1906).
6) (†; se dock b) handling(en) att inlåta sig på l. att påbörja l. inleda ngt; konkretare: början (se d. o. 2); äv. övergående i bet.: möjlighet l. tillfälle l. anledning (att göra l. åstadkomma ngt); jfr INGÅ I 5, II 1. The Holster och Dantske wore well tiil friidz, atuj och the Lubske kwnde än nw kome i hårett til samens, och the szedan ther egenom kwnde göre siig ingong tiil eth nytt kriig. G1R 11: 86 (1536). Så will Jagh eder recommenderet hafwa till een begynnelse och ingång till wåra rådslag att betenckia, huruledes (osv.). Gustaf II Adolf 108 (1614). Medh thenne ord tager Reynick en ingång och orsak, til at tala sig löös. Fosz 169 (1621; Weigere: orsage oc indgang at fri oc frelse sig). — särsk.
a) i uttr. göra (en) ingång till ngt, påbörja l. inleda ngt. Commissarierne .. haffue möts åth, och då giordt ingång till sielffue handeln (om fred). AOxenstierna 2: 257 (1616). RF 1634, § 6.
b) om inledande av muntlig l. skriftlig framställning, en gudstjänst l. mässa o. d.; vanl. konkretare: inledning, ingress, företal o. d.; numera knappast br. (se dock β) utom ngn gg om ingångsspråk l. ingångspsalm o. d.; förr äv. om ingress l. företal ss. ett medel att lämna resp. erhålla upplysningar som behövas för förståelse av den följande framställningen. Therföre är och nw thetta förspråk giordt medh huilko beredhes en inghong j samma epestel, så ath hon må testa bätre förstås. FörsprRom. 1 a (NT 1526). Ordett Ridderskap .. (borde) vtheslutes, eller framför Bischoperne vtj ingongen på Beslutett, settias. RARP 2: 178 (1635). Vtj ingången eller begynnelsen till Memorialet, tahlar hon om ähre förkränkeligheet. VRP 21/6 1732. Högmessan predikade domprosten. Ingången menar jag var: ”Varde ljus ...” Tegnér (WB) 3: 319 (1817). Så spelar klockaren ingången, och gudstjänsten börjar. OoB 1893, s. 398. — särsk.
α) (†) i uttr. säga o. d. ngt till (en) ingång, säga osv. ngt ss. inledning. 2Mack. 2: 32 (Bib. 1541). Detta ähr nu till en ingång sagt: / På Sielfua Comoedien gifr gran acht. Asteropherus 3 (1609). Såsom til en ingång (måste man) först förtälja, hurudan Guds Församlings tilstånd war .. förr än Liturgia .. yppades. Raimundius HistLiturg. 3 (1638).
β) (ngt vard.) i uttr. komma av sig vid ingången, om talare: komma av sig i början; äv. i utvidgad anv. (Dumbom) predikade en gång; / Men hans Predikan var ej lång, / Ty han vid ingången kom af sig. Kellgren 2: 167 (1790). På ett eller annat sätt kom den (dvs. revolutionen i Sveg) av sig vid ingången. Böök ResSv. 157 (1924).
7) förhållande(t) att taga sin början, inträde, början (se d. o. 1); jfr INGÅ I 11. G1R 3: 37 (1526). En lyckönskan till thet nya Åhretz ingång så och utgång. Rudbeck Atl. 1: 92 (1679). Låtom oss .. vid ingången af det nya Kyrko-Året bedja med förenad andakt. Hagberg Pred. 2: 39 (1815). Teatrarne .. stängdes efter adventstidens ingång. Tegnér Armfelt 1: 100 (1883). Vid ingången af år 1626. HT 1918, s. 84.
Ssgr (i allm. till 1 o. 5): INGÅNGS-DÖRR. särsk. om dörr som bildar ingång till en byggnad; äv. om dörr gm vilken man från förstuga o. d. går in i ett rum; äv. om dörr som företrädesvis l. uteslutande användes, då man går in ngnstädes, motsatt: utgångsdörr. Vänta mig vid stora ingångsdörren. Hedberg Dagen 35 (1863). Eichhorn Stud. 1: 41 (1869). Ingångsdörrar från förstugor böra alltid gå inåt. AHB 83: 12 (1873). Lagerlöf Troll 2: 40 (1921). —
-HALL. byggn. hall som bildar entré till en byggnad; jfr HALL, sbst.2 3. Lönnberg Kåre 103 (1887). Hahr ArkitH 377 (1902). —
(6 b) -ORD. särsk. (i sht kyrkl.): ingångsspråk (till en predikan); i pl. äv. oeg. o. bildl.: ingress, inledning. Kellgren 2: 299 (c. 1790). Komministern hade .. öfverläst de ingångsord, med hvilka han skulle börja sitt angrepp mot ett fadershjärta, som (osv.). Fahlcrantz Kyrkoh. 54 (1907). En kortfattad textbehandling af ingångsordet. KyrkohÅ 1920—21, s. 25. —
-PORT. [fsv. ingangs porter] port som bildar ingång till en byggnad l. ett inhägnat område. DA 1808, nr 42, s. 8. Kyrkan omgifves af en borggårdsmur med 2:ne ingångsportar. Widmark Helsingl. 2: 36 (1849). TT 1900, Byggn. s. 73. särsk. oeg. o. bildl.; jfr INGÅNG 5 d. Orenburg, befäst stad vid Ural-floden, ingångsport till Asien, vigtig stapelplats för karavanhandeln med denna världsdel. Roth 1Geogr. 145 (1886). Nafvelsträngen och nafvelsåret kunna blifva säte och ingångsport för flerehanda och betänkliga sjukdomar. Ribbing BarnFostr. 46 (1892). —
(1 c γ) -PREDIKAN. (†) tillträdespredikan. Magister Höök hölt sin ingångz-Prädijkan. VDAkt. 1731, nr 437. —
(6 b) -PSALM. psalm med vars sjungande en gudstjänst inledes. Dalin (1852). Då klockorna slutat ringa .. ljödo från läktaren tonerna af ingångspsalmen. Roos Skugg. 171 (1891). Helsingius TvåMödr. 19 (1920). —
(6 b) -SPRÅK. i sht kyrkl. bibelspråk med vars uppläsande o. utläggning en predikant (en präst) inleder sin predikan; äv. oeg. o. bildl.: ingress, inledning; jfr -ORD. Lenngren (SVS) 1: 85 (1777; oeg.). Knapt hade (jag, då jag en gång vid fjorton års ålder predikade) sagt ingångsspråket, innan jag redan var vid amen. Böttiger 6: 76 (c. 1875). 2NF 23: 1118 (1916). —
(2) -STÄLLE. med. ställe å kroppen där en infektion l. smitta trängt in. Att sårnader å fötterna ofta varit infektionens ingångsställe. VerdS 152: 25 (1907). 2NF 23: 1009 (1915). —
(2 b) -STÄMPEL. adm. stämpel som åsättes inkomna handlingar. Inkomna handlingar förses med ingångsstämpel och diarieföras. Döss o. Lannge 174 (1915). SFS 1921, s. 2037. —
(jfr 7) -VÄRDE. (i fackspr.) om fastighets värde vid tidpunkten för dess förvärvande; särsk. om den del av detta värde som faller på å fastigheten växande skog; äv.: värde som vid viss tidpunkt fastställts för en fastighet för att tjäna ss. utgångspunkt vid taxerande av senare ”oförtjänt värdestegring”. SFS 1910, nr 115, s. 19. 2NF 33: 110 (1921). —
-ÖPPNING.
1) till 1, 5: öppning varigm man kan gå in; till ingång tjänande öppning; särsk. i fråga om fångstredskap, fågelbo o. d. VetAH 1820, s. 65. Rosenius SvFågl. 1: 92 (1915).
2) (i fackspr.) till 2: öppning som bildas på det ställe där en projektil trängt in i en kropp. Tingsten o. Hasselrot 84 (1902). SDS 1904, nr 64, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content