publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-HUS. [jfr d. indhus] (numera knappast br.) boningshus; motsatt: uthus. IT 1791, nr 96, s. 1. Carlén Skuggsp. 2: 274 (1865).
-HYDDA, v. (†) inhysa. The waanföre skola inhyddas i stugor närmast Kyrkian. KOF II. 2: 372 (c. 1655). —
-HYLSA, v., -ning. [jfr t. einhülsen] (i sht i fackspr., numera mindre br.) omgiva l. omsluta (ngt) med hylsa, inkapsla. VetAH 1781, s. 133. TT 1894, Allm. s. 193. —
-HYRA, v., -ning.
1) (†) i uttr. låta inhyra sig uppå (fartyg), låta anställa sig på (fartyg), taga hyra. Att jngen skulle låthe sigh inhyre wppå någott schipp. SkrGbgJub. 6: 28 (1587).
2) hyra in (ngn ngnstädes); ofta refl.: hyra in sig (ngnstädes); förr äv.: hyra plats för (ngt ngnstädes). De Värdar, som hade .. Löne-Drängar hos sig inhyrde. PH 5: 3170 (1751). (De ha) måst inhyra sig i private hus. PT 1791, nr 71, s. 2. Efter begrafningen .. inhyres och ställes likkistan, uti bisättnings grafven. VLBibl. 1796. SFS 1874, nr 68, s. 9. Östergren (1928). —
-HYRANDE, m.||ig. [bildat till -HYRA o. HYRA IN med anslutning till substantiverade p. pr., ss. HANDLANDE, RESANDE] (i fackspr., föga br.) person som hyr ett l. flera rum i bostadslägenhet över vilken annan person (i allm. icke fastighetens ägare) har förfoganderätt. BonnierKL (1924). —
1) giva husrum l. kvarter, hysa, härbärgera.
a) med avs. på levande varelse: låta hava sin bostad (ngnstädes), hysa in l. inkvartera (ngnstädes); äv. refl.; äv. bildl.; stundom utan rumsadverbial: låta (ngn) bo i ens hem l. hus l. gård, härbärgera (ngn). Fosz 422 (1621). En bonde .., som hafuer inhyst hanss Tiänste gosse någhra Nätter. ÅngermDombRenov. 1629, fol. 7. Weise 1: 186 (1769; refl.). Lagerlöf Drottn. 93 (1899; bildl.). Förbud för arrendatorn att å bostället inhysa främmande personer. SFS 1911, nr 89, s. 12.
b) med sakobj.: giva lokal(er) åt l. inrymma (ngnstädes); äv. refl.: taga plats (i ngt); äv. i oeg. l. bildl. anv. Sturzen-Becker 1: 76 (1845, 1861; bildl.). Konsten att i samma barm inhysa frihetskärlek och maktlystnad. Rydberg RomD 15 (1876). I dessa (i urinblåsan bildade) påsar kunna stenar mycket väl inhysa sig. NF 2: 740 (1877). Samlingarna (i livrustkammaren) hade .. senast .. varit inhysta i Nationalmuseum. SD 1905, nr 329, s. 6.
c) ss. vbalsbst. -ning.
α) handling(en) l. förhållande(t) att inhysa ngn l. ngt l. sig ngnstädes; inhysande, inkvarterande, inkvartering. VDAkt. 1709, nr 313. (Kajanabönderna erhöllo) löfte att blifva alldeles fria från .. inhysning af knektar eller ryttare. Fryxell Ber. 4: 230 (1830). SJ 2: 386 (1906).
β) (föga br.) förhållande(t) att bliva l. vara inhyst, logi. Landsm. II. 2: 29 (1880). Att åtskilliga av dessa (bostadslösa) i sista stund lyckas få tillfällig inhysning hos vänner och bekanta. SvD(A) 1920, nr 264, s. 3.
2) (†) om hus l. rum: rymma (ngn l. ngt) inom sig, hysa. Den (kammare) som inhyste Ellen och hennes mor. Blanche Tafl. 3: 269 (1849, 1857). Lundgren MålAnt. 1: 139 (1870).
Ssg (till -HYSA 1 c): inhysnings-båtsman. (†) (Båtsmännen) schulle begifue sigh till Swerige, anthen de äre inhyssningz botzmän som well de, som hafue deres ägne gårdher och huss. BtÅboH I. 4: 58 (1629).
Spoiler title
Spoiler content