INKONSTITUTIONELL in1konstitɯt1ʃωnäl4, äv. iŋ1-, l. -ut1ʃ-, l. -ɯʃ1-, l. -uʃ1-, l. 01— (innkånnstitutschonä´ll Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. inkonstitutionell, fr. inconstitutionel; av IN-, pref.2, o. KONSTITUTIONELL]
(i sht i fackspr.) som strider emot l. icke handlar enligt grundlagen, grundlags- l. författningsstridig, icke författningsenlig. Konungens inkonstitutionella beslut. Skogman (1813) i 2SAH 31: 29. 2NF 32: 499 (1921).
