INSEPARABEL in1separa4bel l. 01—, adj. -ble, -bla; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. inseparabel, eng. inseparable, fr. inséparable; av lat. inseparabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. separabilis (se SEPARABEL)]
(numera föga br.) oskiljbar; oskiljaktig. Bergv. 1: 305 (1682). Inga lägenheter .. skulle ifrån dem (dvs. ”Boo- och Biörckööboens hamrar”) och hyttorne skilljas, utan alt framgent derunder inseparable förblifva. 2RA 2: 504 (1727; möjl. efter handl. fr. 1689). Geijer Brev 101 (1811). Noreen VS 7: 16 (1906).
