SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSERERA in1sere4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. inserieren, ä. eng. insere, fr. insérer; av lat. inserere, av in- (se IN-, pref.1) o. serere, foga m. m. (se SERIE). — Jfr INSERAT, INSERTION]
1) (†) intaga l. infoga l. införa (ngt i en samling av skriftliga handlingar, i en skrift l. publikation o. d.); vanl. med bestämning inledd av prep. (ut)i (l. motsv. adv.); jfr INSERAT. Begerede att en handtschrifft .. motte ord fron ord bliffue .. vdj wår Stadz tenckebok Jnsereret. SthmTb. 19/12 1569. En sådan concepist, som weth sig icke bli rögd .. kan .. inserera .. håniska och otiänlige ordeformer emot wederpart och dommare. FörarbSvLag 7: 565 (1709). Hjärne DagDrabbn. 216 (i handl. fr. 1805). Ekbohrn (1904).
2) anat. o. bot. intr., förr äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: taga l. hava sitt fäste (ngnstädes); ofta i p. pf.: som har sitt fäste (ngnstädes); jfr INSERTION. Det ställe i knäet där musklerna inserera. Martin Bensj. 249 (1782; refl.). De musklar, som på denna del af blygdbenen pläga inserera sig. VetAH 1816, s. 295. TLäk. 1834, s. 21 (i pass.). De vid samma nodus insererade blommorna. BotN 1922, s. 127.
Spoiler title
Spoiler content