SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSERTION in1särtʃω4n l. -ärʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. insertion, av lat. insertio (gen. -ōnis), vbalsbst. till inserere (se INSERERA)]
anat. o. bot. motsv. INSERERA 2: förhållandet att vara fäst (ngnstädes), sätt varpå organ o. d. är fäst (ngnstädes); äv. konkret: ställe där ngt är fäst, fäste. VetAH 1781, s. 294. (Insektsläktet Musca Lin. har) en aflång munnöppning, som framtill betäckes af clypeus (dvs. munskölden), hvilken börjar under antennernas insertion. Därs. 1816, s. 229. Då moderkakan icke har en central insertion öfver modermunnen. TLäk. 1832, s. 57. Efter ståndarnes insertion bildades hypogyna, perigyna och epigyna afdelningar (av växterna). Agardh Vextsyst. 16 (1858). LbKir. 1: 533 (1920). BotN 1922, s. 126.
Ssg: INSERTIONS-PUNKT. anat. o. bot. fästpunkt. TLäk. 1833, s. 320. BotN 1922, s. 125. Musklernas insertionspunkter. LbKir. 3: 647 (1922).
Spoiler title