publicerad: 1933
INSTRUKTION in1strukʃω4n (innstrucktschón Dalin; Moberg Gr. 97 (1815) upptager endast uttalet utan t), r. l. f. (m. Sahlstedt, Helenius (1838)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. (i bet. 3) INSTRUKTIE, f.; best. -en.
Ordformer
(-struktion (-ct-) 1526 osv. -strution 1768. -structie 1529—1535. Anm. Enstaka förekommer den från d. lånade formen instrux. Wimarson Krig 1675—1679 3: 54 (1912))
Etymologi
[jfr ä. d. instructs, d. instruks, instruktion, holl. instructie, t. instruktion, eng. o. fr. instruction; av lat. instructio (gen. -ōnis), vbalsbst. till instruere (se INSTRUERA). Formen instructie utgår (liksom d. instruks) närmast från en mnt. l. mnl. form motsv. den holl.; formen instruktion torde närmast vara lånad från t.]
1) [anv. beror på anslutning till lat. causam instruere, gm anskaffande av erforderliga bevismedel ”iordningställa” l. bereda ett mål] (†) motsv. INSTRUERA 1: beredande (av rättegångsmål). Palmblad Fornk. 2: 477 (1845).
a) undervisande l. undervisning (ss. ett led i uppfostran). Om vngdomens instruction. SynodA 1: 33 (1614).
b) förhållande(t) att inhämta kunskaper gm ngns undervisning l. framställning; behållning. Jo visst har jag läst Reuterdahls Kyrkohistoria, och med mycken instruktion. Tegnér (WB) 8: 586 (1839).
c) konkretare: bildning, kunskaper; jfr INSTRUERA 2 b. HSH 9: 113 (c. 1800). Pearson var .. litet charlatan men ej utan hufvud och instruktion. Berzelius Res. 40 (1812).
a) abstr.: undervisning som avser att bibringa ngn vissa färdigheter l. viss praktisk utbildning l. som avser inövning av ngt (t. ex. roll i skådespel), handledning, vägledning; i sht ss. första led i ssgr. Och bör härmed (dvs. med praktiska övningar) äfven förenas en för corporaler och gemenskap lämplig Instruktion uti de särskilta delarna af sjötjensten. KrigVAT 1840, s. 12. Arbetstruppernas instruktion. Sappörregl. 1880, s. 11. Ett teaterstyckes verkan .. är beroende af instruktion och i-scen-sättning. Josephson Teaterregie 14 (1892).
b) konkretare: anvisning, föreskrift; i sg. numera nästan bl. om sammanfattningen av de anvisningar o. föreskrifter som givas för tillvägagångssätt l. förhållande vid utförande av ngt, i sht vid fullgörande av uppdrag l. åligganden, ofta tillika med uttryckligt angivande av dettas (dessas) omfattning; förhållningsorder, förhållningsregler. G1R 4: 178 (1527). (Bland sina statsmän litade Filip II mest på kardinalen av Granvella) gaff ock Regentinnan heemligh instruction, at rätta sigh effter hans Rådh. Brask Pufendorf Hist. 258 (1680). Hertigen af Pfalz Zweybrücken (avbidar) allenast des Instruction utaf Hans Kejserl. Maj:t, hvarefter han oförtöfvadt kommer at begifva sig til Riks-Armeen. PT 1758, nr 23, s. 1. H. Jansson hade .. fordrat att .. ej behöfva taga några instruktioner ofvanifrån. Liljecrona RiksdKul. 21 (1840). Jag (begav) mig, efter att hafva gifvit nödiga instruktioner till gruppbefälhafvaren, själf ut på rekognosering. IllMilRevy 1898, s. 7. — jfr BEVAKNINGS-, BI-, MÖNSTRINGS-, SPECIAL-, UTSKRIVNINGS-INSTRUKTION m. fl. — särsk.
α) om förhållningsorder som en beskickning l. en stats (l. statschefs) sändebud erhåller för fullgörande av sitt uppdrag; numera nästan bl. i sg. G1R 3: 196 (1526; i pl.). Den brandenburgske diplomatens (dvs. Bellins) instruktion synes ha varit både oklar och tänjbar. HT 1917, s. 273. SvD(A) 1931, nr 301, s. 3.
β) sammanfattning av bestämmelserna angående en myndighets l. inrättnings l. befattningshavares värksamhetsområde o. åligganden; äv. konkret, om skrift (bok) innehållande dylik sammanfattning; jfr REGLEMENTE. SynodA 2: 31 (1585). Instruktion för Högsta Domstolen. Wedberg HD 103 (i handl. fr. 1789). K. Instruktionen d. 10 Nov. 1855 för Landshöfdingarne i rikets län. 1NJA 1874, s. 344. De Geer Minn. 2: 33 (1892). — jfr BANK-, BIBLIOTEKS-, CENSORS-, KASERN-, LANDSBOKHÅLLAR(E)-, LÄGER-, ÄMBETS-INSTRUKTION m. fl.
γ) sammanfattningen av de anvisningar, upplysningar o. föreskrifter som äro avsedda att bibringas vid viss (i sht militär) utbildning; äv. konkret, om skrift (bok) innehållande dylik sammanfattning; ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa. — jfr ARTILLERIST-, RID-, SKJUT-, SOLDAT-INSTRUKTION m. fl.
δ) (†) i förb. med prep. på l. uppå l. om, stundom övergående i bet.: underrättelse, upplysning. G1R 26: 283 (1556: opå). Schroderus Os. 1: 13 (1635: om). Alle Biskopar öfwer the Africaniske Provincier, skole hämpta Instructionen om Påskatijdhen ifrån Församlingen i Carthago. Därs. 543 (lat. orig.: instructionem). Instruction på Ryssarnas regementen. KKD 3: 21 (c. 1700).
ε) (†) i uttr. hava ngt i instruktion, hava ngt sig anförtrott att uträtta. Widekindi KrijgH 462 (1671).
Ssgr (i allm. till 3 a): INSTRUKTIONS-APOTEK. (i fråga om förh. före 1914) i sht apot. apotek vars innehavare var skyldig att vara instruktionsapotekare. FörfMedVäs. 1: 543 (1856). Instruktionsapoteket Nordstjernan, Stockholm. KatalIndUtstSthm 1897, s. 136. —
-APOTEKARE. i sht apot. apotekare (före 1914 innehavare av instruktionsapotek, efter 1914 utsedd av styrelsen för farmaceutiska institutet bland Stockholms apoteksinnehavare) under vars tillsyn o. kontroll farmacie studerande ha att utföra praktiska prov i recepturgöromål före avläggandet av farmacie kandidatexamen. FörfMedVäs. 1: 194 (1826). SFS 1867, nr 9, s. 4. 2NF 36: 642 (1924). —
-BARNMORSKA~020. (i fackspr.) barnmorska som är anställd att biträda vid barnmorskeelevernas praktiska utbildning. BtRiksdP 1859—60, IV. 1: nr 123, s. 127. Bremer Brev 4: 254 (1863). Sthm 1: 370 (1897). —
-BATALJON. (i fråga om förh. före 1901) mil. jfr -KOMPANI. KrigVAT 1836, s. 84. AB 1897, nr 168, s. 3. —
-DEPARTEMENT. (i fråga om förh. 1805—1811) avdelning av krigskollegium som hade överinseende över rikets militära undervisningsanstalter m. m. IKrigColl. 4/4 1805, § 11. Hofcal. 1806, s. 43. —
(3 b β) -DEPUTATION. om de ”deputationer” (se d. o. 2 b) som tillsattes vid vissa riksdagar 1723—1756 för att utarbeta vissa instruktioner. 2RARP 9: 88, 89 (1738). 2NF 6: 169 (1906). —
-GÅRD. landt. landtgård där i samband med jordbruket praktisk undervisning i landtbruk meddelas. DN(A) 1929, nr 349, s. 3. —
-KOMPANI. (i fråga om förh. före 1901) mil. kompani avsett för utbildning av (under)befäl. Hazelius Förel. 45 (1839). KrigVAT 1843, s. 77. Ett instruktionskompani från hvardera af pontonier- och sappörbataljonerna hafva sammandragits till en instruktionsbataljon. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 12. —
-KURS. kurs avsedd att bibringa l. uppöva vissa färdigheter l. meddela undervisning för ngt visst praktiskt syfte. IKrigColl. 4/4 1805, § 11. För (folklivsintresserade) samlare .. är (lämplig litteratur) .. ett nödvändigt komplement till instruktionskurser. Nilsson FestdVard. 8 (1925). —
-OFFICER l. -OFFICERARE. sjömil. om officer som tjänstgör såsom lärare vid ngn av flottans exercisskolor. Tiden 1848, nr 256, s. 4. På hvar och en af de båda divisionsbåtarna fördes befälet af en instruktionsofficer, tillika divisionschef, medan öfriga båtar fördes af officerseleverna. VFl. 1911, s. 133. —
-SKÖTERSKA. (i fackspr.) sjuksköterska som biträder vid sjuksköterskeelevers praktiska utbildning. Lundin NSthm 580 (1889). —
-SMED. (i fackspr.) vid veterinärinstitutet, hovbeslagsskolor o. d.: smed anställd för meddelande av undervisning i hovslageri. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 32. Därs. 1902, 9Hufvudtit. s. 8. —
-SMEDJA. (i fackspr.) vid veterinärinstitutet, hovbeslagsskolor o. d.: smedja avsedd att användas vid undervisningen i hovslageri. SFS 1867, nr 35, s. 12. RiksdRevStatsv. 1910, s. 507.
Avledn.: INSTRUKTIONELL, adj. [jfr eng. instructional] (i fackspr., mindre br.) till 3 b: som innehåller l. utgör föreskrift(er) rörande myndighets l. befattningshavares åliggande(n). Instruktionella bestämmelser. Wedberg HD 201 (1922).
Spoiler title
Spoiler content