SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTAGLIO intal4jo l. -jå l. -jω, äv. -jio osv., r.; best. -n; pl. (i bet. 2) -taglier -jer, äv. -jier (Fatab. 1923, s. 32, osv.) ((†) intaglios Svanberg o. Siljeström, Lundgren MålAnt. 3: 89 (1873)).
Etymologi
[av it. intaglio, till intagliare, skära in, gravera in, av senlat. intaleare, av in- (se IN-, pref.1) o. lat. taliare, skära, samhörigt med fr. tailler, skära, o. besläktat med DETALJERA]
1) konst. ingravering (i hårdt material); motsatt: utskärning i relief; i uttr. i intaglio [jfr it. in intaglio], i gravyr; motsatt: i relief. En fotställning af oslipad granit, med orden: ”Carl Michaël Bellman” i intaglio, under en forntida lyra. Crusenstolpe Mor. 2: 89 (1840).
2) (i fackspr.) föremål (i sht ädelsten) som är försett med ingraverad figur o. d.; motsatt: kamé. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 43. Fatab. 1923, s. 32.
Spoiler title
Spoiler content