SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTAKT intak4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. intakt, eng. o. fr. intact, av lat. intactus, av in- (se IN-, pref.2) o. tactus, p. pf. av tangere, beröra (jfr TANGERA, TAKT)]
(i sht i fackspr.) som ingen har rört vid, orörd, oberörd; som icke har varit föremål för ngn åvärkan, oskadad; äv. bildl. Politiskt intakt återkom (jag från England) året derpå. Wingård Minn. 4: 63 (1847). Man (finner) att hällen (på kyrkans golv) .. är intakt, d. v. s. helt och hållet saknar slitning af tramp. Ekhoff StClem. 55 (1912). Tyvärr har .. holmen icke lämnats helt intakt. Fornv. 1929, s. 61. Sådana personer, hos vilka rubbningen .. framför allt berör känslo- och driftliv, medan förståndsverksamheten är intakt. SvD(A) 1932, nr 67, s. 20. — särsk. [jfr lat. virgo intacta] i sht med. om kvinna: som är jungfru, jungfrulig; obefläckad, ren. NF 7: 724 (1883). SvUppslB (1932).
Avledn.: INTAKTHET, r. l. f. (i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara intakt. Petersson FysUnders. 249 (1908).
Spoiler title
Spoiler content