SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTAL, n.
Etymologi
[jfr mnt. intal (i bet. 3)]
(†) vbalsbst. till INTALA.
1) till INTALA 3 o. 4: övertygande; övertalning. Peringskiöld Hkr. 1: 354 (1697). 1Saml. 9: 333 (1777).
2) till INTALA 5: inpass (l. avbrott) i ngns tal. (Respondenterna på församlingsmötena) skole hwar sin dagh swara, och moste Præses med hastigt intaal them icke hindra. KOF II. 2: 292 (c. 1655). Därs. 3: 204 (1682).
3) till INTALA 6: gensaga, invändning, motsägelse; jfr INSAGA. G1R 10: 53 (1535). Så skola någras intaal refuterade och wederlagde warda. PJGothus Pollio Fast. 8 (1614). (Vi) wele thet fast obråtzligen och fullkommeligen vthan geensägn och intahl hålla och effterkomma. Stiernman Riksd. 701 (1614). VDAkt. 1710, nr 229.
Spoiler title
Spoiler content