publicerad: 1933
INTER- ssgr (forts.):
INTER-LINEÄR10104, l. (ss. första led i ssgr alltid) -LINEAR10104, adj. (-linear 1845—1916. -lineär 1883—1904. ss. första led i ssgr -linear- 1846 osv.) [jfr t. interlinear, eng. interlinear, fr. interlinéaire; av mlat. interlinearis, till lat. linea (se LINJE)] (i sht i fackspr.) skriven l. tryckt mellan raderna, mellanradig. Interlineära glossor (i medeltida handskrifter). Andersson (1845). Det äldsta språkliga minnesmärket (av rätoromanskan) utgöres af en i en homiliebok från 800-talet införd interlinear öfversättning från början af 1100-talet. 2NF 24: 73 (1916).
Ssgr (i sht i fackspr.): interlinear-glossa,
-version,
-översättning m. fl. —
-LOKAL1004, adj. [jfr eng. interlocal] i sht handel. som är gemensam för l. förbinder skilda orter; särsk. (numera mindre br.) om bank (l. annat affärsföretag): som i sin värksamhet omfattar flera orter. Interlokal samfärdsel. EkonS 1: 343 (1893). (Stockholms handelsbank blev 1914) en interlokal bank med .. 38 kontor i landsorten. 2NF 27: 22 (1917). —
-LOKUTION. [jfr t. interlokution, eng. o. fr. interlocution; av lat. interlocutio (gen. -ōnis), till locutio (se LOKUTION)] (numera bl. i Finl., föga br.) jur. = -LOKUTORIUM. Andersson (1845). Rättens åtgärd i hvarje mål består antingen i uppskofsbeslut (interlokution), eller uti slutlig dom. Palmén JurHb. 245 (1859). FFS 1922, s. 276. —
-LOKUTORISK, adj. [jfr eng. interlocutory, fr. interlocutoire, av mlat. interlocutorius, adjektivisk avledn. av lat. interlocutio (se -LOKUTION)] (numera bl. i Finl., föga br.) jur. adj. till -LOKUTORIUM. Calonius Bref 97 (1795). Interlocutoriska Domar. Schrevelius CivPr. 98 (1853). —
-LOKUTORIUM -lωk1ɯtω4-rium l. -lok1-, l. —302, n.; best. -iet; pl. -ier. [jfr t. interlocutorium; av nylat. interlocutorium, eg. substantiverat n. sg. av interlocutorius (se -LOKUTORISK)] (numera knappast br.) jur. domstols l. annan judiciell l. exekutiv myndighets uppskovsbeslut angående huvudsaken i ett mål o. d., varigm dennas definitiva avgörande (i avvaktan på vidare utredning l. fullgörande från någondera partens sida) uppskjutes, uppskovsbeslut, uppskovsdom; jfr -LOKUTION. (Domsluten skola vara så beskaffade) at Parterne måge .. tydeligen och fulleligen wara åtskilde, och intet med några onödige Interlocutorier eller afskeder och upskåfs-Domar belastas och uppehållas. Schmedeman Just. 1424 (1695). Ekbohrn (1868).
Ssgr (numera bl. i Finl., föga br.): interlokutorie-beslut. jur. uppskovsbeslut; äv. allmännare: förberedande beslut av offentlig myndighet. SPF 1858, s. 188. Sonck (1903). FFS 1920, s. 877.
-dom. jur. uppskovsdom; äv. allmännare: förberedande beslut av domstol; jfr -beslut. BoupptSthm 1678, s. 66 a, Bil. Schmedeman Just. 1425 (1695). NF (1883).
-åtgärd. jfr -beslut. SPF 1839, s. 226. (Finska) Senatens beslut den 18 februari (1899) .. innebar .. formelt taget icke någon slutlig pröfning, utan endast en interlokutorieåtgärd. AB 1899, nr 69, s. 3. FFS 1925, s. 1437. —
-LOKUTRIS -lωk1ɯtri4s l. -lok1-, f.; best. -en; pl. -er. (förr äv. skrivet -locutrice) [av fr. interlocutrice, fem. till interlocuteur (se -LOKUTÖR)] (mindre br.) kvinnlig interlokutör (se d. o. 1). Förvånad .. såg unga baron upp på interlokutricen. Almqvist AmH 2: 67 (1840). Söderhjelm ItRenäss. 336 (1907). Östergren (1929). —
-LOKUTÖR -lωk1ɯ-tö4r l. -lok1-, l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr äv. skrivet -locuteur) [av fr. interlocuteur; till lat. interloqui (se -LOKVERA)]
1) person som talar med annan (l. andra); förr särsk. om dylik person agerande på scenen o. d.; numera nästan bl. (föregånget av gen. l. poss. pron.) om den person med vilken man (för vinnande av vissa upplysningar o. d.) samtalar; i tidningsspråk ofta om person som besvarar en intervjuares frågor. Leopold i 2SAH 1: 253 (1801; i förteckn. på främ. ord). Envallsson (1802). I en år 1643 inför hofvet uppförd Balet om thenna tijdzens fantasier .. (äro) narrar och ulspeglar .. bland interlokutörerna. 2VittAH 19: 45 (1836, 1850). På morgonen hade jag (dvs. B. von Beskow) .. besök af Heurlin, hvilken .. visit varade ett par timmar, som förflögo som en qvart, så munter och underhållande var den liflige interlokutören. Beskow (1853) i 3SAH 14: 127. (En person) som under umgänget artigt låtsar ett slags ytlig förtrogenhet med sin interlokutörs fack. Verd. 1883, s. 50. På vår förfrågan, svarade vår interlokutör att (osv.). NDA 1912, nr 266, s. 1. SvD(A) 1931, nr 65, s. 3.
2) (†) person som faller andra i talet. Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904). Under ständiga afbrott från ett par .. närgångna interlokutörer (hemställer sexmästaren) .., att .. studentcorpsen uppvaktar Hans Majestät med sång. Wennerberg 2: LIV (1882). —
-LOKVERA, v. -ade. [jfr t. interloquieren, fr. interloquer, fälla ”interlokutoriedom”; av lat. interloqui, avbryta, falla i talet; jfr -LOKUTION]
1) (†) (avbrytande) anföra. Her Feltherren interloquerade, att (osv.). RP 11: 35 (1645). Ekman Dagb. 88 (1788).
2) (numera bl. i Finl., knappast br.) vidtaga ”interlokutorieåtgärd”. NoraskogArk. 5: 294 (1720). FFS 1896, nr 44, s. 4. —
-LUDIUM 10400, äv. —302. [jfr t. interludium, eng. interlude; av mlat. interludium; med avs. på senare ssgsleden jfr PRELUDIUM, POSTLUDIUM] mus. (orgel)musik utförd mellan verserna i en psalm l. under uppehåll i gudstjänsten l. i paus i längre oratorium o. d., mellanspel. Vogler Org. 1: Föret. 2 (1798). Händel plägade .. städse vid sina oratorieuppföranden spela orgel mellan de båda avdelningarna. Dessa interludier blevo vanligen fria fantasier. Norlind AMusH 441 (1921). —
-MED -me4d, n. ((†) m. Weste (1807), Dalin (1852; jämte n.)); best. -et; pl. = l. -er. [av fr. intermède, av it. intermedio, av senlat. intermedium (se -MEDIUM)]
1) litt.-hist. o. musikhist. mellanakt; särsk.: vad som exekveras mellan akterna i ett skådespel, mellanaktsmusik, -sång, -dans o. d.; jfr INTERMEZZO 1. Comoedia Vintervärk eller de Giftlystne, i 3 acter och 2 Intermeder. Benzelstierna Cens. 82 (1739). Ehrenheim Tess. 291 (i handl. fr. c. 1760; om förh. 1700). Till Intermeder har jag (i tragedien Edip) vågat nyttja Chorer. Adlerbeth Poët. 1: 74 (1797, 1802). Mecklin BegTonk. 6 (1802). Sylwan (o. Bing) 1: 176 (1910). Jeanson (o. Rabe) 1: 111 (1927).
-MEDIUM10400, äv. 10302. [jfr t., eng. intermedium; av senlat. intermedium, n. sg. av adj. intermedius, mellanliggande o. d., till medius (se MEDIUM, MIDT)]
2) litt.-hist. o. musikhist. = -MED 1. NF (1883). Till en början inskötos mellan tragediernas eller de allvarliga operornas akter komiska intermezzi eller intermedier. Valentin Musikh. 2: 93 (1901). Musikaliska mellanspel, intermedier. Jeanson (o. Rabe) 1: 109 (1927).
3) (†) medelvärde? Blandningens wärde .. (såsom elliest kallas intermedium) subtraheras ifrån hwardera Wahrans wärde i synnerheet som förblandas skall, och sedan antecknas differenserne. Rålamb 1: 15 (1690). —
-MEDIÄR -me1-diä4r, äv. -æ4r, förr äv. -MEDIAR, adj. (-ar c. 1814. -air c. 1823—c. 1865. -er 1846—1847. -är c. 1814 osv.) [jfr t. intermediär, eng. intermediary; av fr. intermédiaire, till lat. intermedius (se -MEDIUM)] (i sht i fackspr.) mellanliggande, förmedlande; särsk. om ngt som utgör en förmedlande övergång l. ett mellanled mellan olika former l. typer o. dyl. l. i en serie l. som representerar ett mellanliggande stadium i en (pågående) utveckling. Intermediär form, mellanform. Biberg 1: 135 (c. 1814). Att .. (stånd, korporation o. familj) äro de intermediära momenter, genom hvilka staten utbildar sig, ha vi sett. Geijer I. 4: 151 (1822). Äga de Tyska Universiteterna i .. (moraliskt uppfostrande) hänseende någon brist, så är det saknad af intermediära organisationer, sådane som de Svenska Nationsföreningarne. SvLittFT 1837, sp. 454. Strindberg Hafsb. 54 (1890). Fennia 53: 331 (1930). särsk.
a) (†) om person, dels i uttr. intermediär person, förmedlande person, mellanhand, dels i substantivisk anv. Då H. K. H. täckts åt mig uppdraga, att vara intermediär i denna afhandling (dvs. i förhandlingarna mellan regeringen o. Svenska akademien om Post och inrikes tidningar). Beskow (1834) i 3SAH XL. 2: 214. En intermedier person för underrättelsers meddelande .. arméerna emellan. Wingård Minn. 2: 22 (1846).
b) bot. om växtform: som med hänsyn till sina kännetecken står midt emellan två andra former. 2NF (1909). De primära hybriderna äro vanligen i habituelt afseende intermediära mellan föräldrarna. BotN 1919, s. 40.
c) miner. om vissa bärgarter: som gm sin kiselsyrehalt (av 55—65 %) står emellan basiska o. sura bärgarter. Nathorst JordH 516 (1891). 3NF 2: 1333 (1924).
d) fysiol. i uttr. intermediär ämnesomsättning, om den kemiska bearbetning av födan som äger rum mellan dess intagande o. dess resorption. 2NF 33: 1209 (1922).
e) med. i uttr. det intermediära stadiet, i fråga om akut blindtarmsinflammation, om tredje till femte dygnet efter insjuknandet. LbKir. 3: 146 (1922).
Spoiler title
Spoiler content