INTER-MISSION1004. [jfr t., eng. o. fr. intermission; av lat. intermissio (gen. -ōnis), vbalsbst. till intermittere (se INTERMITTERA)] avbrott, uppehåll; numera bl. med. om avbrott l. uppehåll i sjukdomstillstånd; i sht om den feberfria tiden under frossfeber. RP 2: 169(1632). LittT 1795, s. 210. Sjukdomen (dvs. remittent frossfeber) hade alltid i början tydliga remissioner, icke sällan intermissioner, så att den skulle kunnat anses för irregulier frossfeber. Bergman Folksj. 217(i handl. fr. 1861). ASScF 14: 439(1885). —
-MITTENS -mitän4s, r. (l. f.); best. -en; pl. -er. [jfr t. intermittenz, eng. intermittence; av fr. intermittence, till intermittent (se INTERMITTENT)] (i fackspr.) avbrott, uppehåll; särsk. med., = -MISSION.Ju längre intermittens frossan har, desto starkare är köldstadiet utprägladt. Bergman Folksj. 199(1875). Vannérus WundtPsyk. 193(1896). Auerbach(1909).
