INTOLERANS in1tωleraŋ4s l. -tol-, l. 01—, äv. -an4s, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. intoleranz, eng. intolerance, fr. intolérance; av lat. intolerantia, av in- (se IN-, pref.2) o. tolerantia (se TOLERANS)]
ofördragsamhet (i sht i frågor rörande religionen). SP 1779, s. 130. Hända kan, att lagens intolerans är intolerans mot förföljelse utöfvad af smädeskrifvare. VRydberg (1889) hos Warburg Rydbg 2: 679. Fehrman OrientK 80 (1920).
