INVADERA in1vade4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INVASION.
Etymologi
[efter t. invadieren; jfr eng. invade, ävensom fr. envahir; av lat. invadere, tränga in, överfalla m. m., av in- (se IN- pref.1) o. vadere, gå (se VADA, VADEMEKUM)]
(i fackspr., mindre br.) med härsmakt rycka in i (ett land); äv. allmännare: intränga på (ett område). BL 8: 370(1842). Den tyska krigföringen (avsåg år 1915) .. att invadera Ryssland genom offensiv å ostfronten. VFl. 1928, s. 93.Fennia XLIX. 4: 287(1929; i allmännare anv.).
