SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INVASION in1vaʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. invasion; av senlat. invasio (gen. -ōnis), vbalsbst. till invadere (se INVADERA)]
handling(en) att med härsmakt tränga in l. rycka in (i ett land, på ett område o. d.), (våldsamt) infall; äv. allmännare: inträngande l. invandring av människor i stor mängd (på ett område o. d.). Den tyska invasionen i Belgien 1914. NAv. 22/11 1655, nr 2, s. 4. Wåre land och Provincier .. måge (genom flottan) försäkras emot fiendtlige invasioner, och in fall. HSH 5: 166 (1657). Den under yngre stenåldern skeende öfvergången från jägare- och fiskarestadiet till åkerbrukskultur (är) icke uttryck för en invasion af ett nytt folk. Ymer 1916, s. 275. VFl. 1928, s. 43. — särsk.
a) (†) i uttr. göra invasion, göra infall (i ett land). JKToll (1788) i IllMilRevy 1898, s. 70.
b) konkret: mängd av inträngande l. till en ort inkommande personer. Större delen af den parisiska invasionen hade sökt hvila hvar och så godt man kunde. Hedin Rev. 103 (1879). Från Stockholm ha kommit riktiga invasioner av bilande turister. SvD(A) 1929, nr 195, s. 16.
c) i oeg. l. bildl. anv.; jfr INVANDRA 2 b. En .. invasion af de mest olikartade växter. MosskT 1891, s. 5. Invasionen af tuberkelbaciller. Sundberg Mikroorg. 143 (1895). En invasion av gräshoppor. Östergren (1929).
Ssgr: INVASIONS-ARMÉ. mil. armé som inbryter l. har till uppgift att inbryta i ett fientligt land. KrigVAT 1856, s. 169. VFl. 1915, s. 94.
-HÄR, r. l. m. mil. jfr -ARMÉ. NF 3: 917 (1879).
-KRIG. i sht mil. Lefrén Förel. 3: 171 (1817). Invasionskrigen, tillvägabragta af eröfringsanda, såsom Alexanders i Asien, Ludvig den XIV:s i Holland. Sylvan Vial 1: 7 (1863).
(c) -SJUKDOM~20 l. ~02. (numera nästan bl. veter.). Invasionssjukdomar kallas de parasitära sjukdomar, som uppstå efter invandringen af inälfsmaskar, skabbdjur o. s. v. Sundberg Mikroorg. 143 (1895). Schmidt HbVeter. 109 (1911).
Spoiler title
Spoiler content