SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INVALIDITET in1valid1ite4t, äv. 010—, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. invalidität, eng. invalidity, fr. invalidité; avledn. av INVALID, adj.]
förhållandet att vara invalid (se INVALID, sbst.); särsk. försäkringsv. förhållandet att på grund av kroppsskada, kronisk sjukdom o. d. vara för viss (längre) tid l. för all framtid helt l. delvis urståndsatt att fullgöra tjänst l. arbete, otjänstbarhet, arbetsoduglighet. Hygiea 1871, s. 340. Schauman o. Christierson Gide 403 (1899). Invaliditet genom krigsskador. Nyström StridSår 14 (1915). Livränta vid fullständig eller partiell invaliditet. Nordin Invalid. 26 (1932).
Ssgr (försäkringsv.): INVALIDITETS-ERSÄTTNING~020. särsk.: ersättning på grund av i arbete ådragen invaliditet. AB(L) 1895, nr 269, s. 1. —
-FÖRSÄKRING. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 21. Invaliditetsförsäkring afser att lämna ersättning vid varaktig arbetsoförmåga, som den försäkrade ådragit sig genom olycksfall, sjukdom eller ålderdom. 2NF (1909). —
-GRAD. grad av invaliditet l. otjänstbarhet (vid beräkning av ersättning för olycksfall i arbete o. d.). Schauman o. Christierson Gide 463 (1899). SFS 1914, s. 1702. —
-RÄNTA, r. l. f. livränta som utgår på grund av invaliditet. BtRiksdP 1902, I. 1: nr 15, s. 17. 2NF 27: 1274 (1918).
Spoiler title
Spoiler content