publicerad: 1933
INVALID in1vali4d, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. invalide, eng. invalid; av fr. invalide, substantivering av invalide, adj. (se INVALID, adj.)]
person som på grund av olyckshändelse (i arbete), sjukdom o. d. blivit (stadigvarande) oduglig till tjänst l. arbete; särsk. (o. i svenskan tidigast användt) om krigsman som på grund av (i krig erhållen) kroppsskada l. kroppssvaghet blivit oförmögen till krigstjänst; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Bli l. vara invalid. Sjukdomen är visserligen övergående, men den gör honom till invalid för hela livet. Franska Armeen, inberäknadt .. Invaliderne .. (uppgår) til 310000 Man. PT 1758, nr 9, s. 3. En gammal Capten, som är Invalid och går på et trädben. Envallsson TokrolNatt. 17 (1791). Dalin (1852; i den allmännare anv. angivet ss. ”fam.”). Sällskapslifvets invalider, det stora kontinentala öfverklasslifvets sårade och slagne. Fröding Eftersk. 2: 13 (1892, 1910). Svåra missförhållanden kunna .. härröra från sjelfva arbetets beskaffenhet. ”Arbetets martyrer” och ”arbetets invalider” i alla land äro derom lefvande vittnesbörd. NF 19: 323 (1895). Brändström Krigsf. 104 (1921). — jfr HALV-, KRIGS-INVALID.
Anm. Efter det i Paris av Ludvig XIV upprättade hemmet för sårade soldater, L'hôtel des Invalides (äv. enbart Les Invalides), förekommer ordet i sht i äldre tid äv. ss. benämning på ålderdomshem, försörjningshem o. d., t. ex.: Riket äger intet nog Penningar til ett så stort hus, som i Folkrikhet skulle öfvergå de bästa Invalider. Dalin Arg. 2: nr 29, s. 6 (1734). Berch Hush. 145 (1747). Kjellberg Upps. Karta (1914).
Ssgr: A: INVALID-HUS. (förr) hus l. inrättning för mottagande (o. vård) av blesserade (l. ålderstigna) krigare. Zettersten AnmMynt 147 (1771; i fråga om t. förh.). År 1821 inrättades på Ulriksdals lustslott ett invalidhus. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 193 (1879). 3NF 10: 694 (1929). —
-HUS-FOND. mil. benämning på en år 1812 bildad fond, urspr. avsedd till underhåll av invalidhus, numera till understöd åt avskedade krigsmän m. m. BtRStP 1844—45, IV. 1: nr 37, s. 4. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 156 (1879). —
-INRÄTTNING~020. (förr) invalidhus; särsk. om det på Ulriksdal år 1821 upprättade hemmet för krigsinvalider (nedlagt 1849). SC 1: 480 (1820). Kongl. invalidinrättningen på Ulriksdal. Bergström (1891; boktitel). —
-KASSA. (invalid- 1812 osv. invalide- 1771) särsk. dels (förr) mil. om kassa l. fond (åstadkommen gm allmän insamling) varur understöd till krigsinvalider l. avlidna krigsmäns änkor o. barn utbetalades; dels (tillf.) om kassa l. fond varur understöd utbetalas till under arbete skadade personer. Zettersten AnmMynt 147 (1771; i fråga om t. förh.). Så kallade Invalidcassor, till understöd för aflidne krigsmäns enkor och barn. Femårsber. 1822, SthmL s. 36. Arbetare-, sjuk- och invalidkassor. TT 1872, s. 207. —
-KÅR. (förr) mil. kår av krigsmän som till följd av ålder l. i tjänsten ådragen skada o. d. blivit oförmögna till krigstjänst; särsk. om den kår som utgjordes av de på invalidinrättningen på Ulriksdal intagna invaliderna. I första utkastet till (krigs-) Akademien (på Karlbärg) var påräknad en Invalid-Corps till vakthållning och arbetens förrättande på stället. KrigsmSH 1803, s. 41. KrigVAT 1849, s. 311. —
-MÖNSTRING. mil. under krig l. efter dess slut förrättad mönstring vid vilken avsked meddelas åt sjuka l. sårade soldater. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 309 (1879). —
-PENSION. pension som ngn erhåller på grund av invaliditet. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 19, Bil. nr 2, s. 55. SFS 1917, s. 2397 (i fråga om förh. vid statens järnvägar). —
-TRANSPORT. särsk. om de transporter av krigsinvalider som försiggingo genom Sverge 1915—18 ss. följd av en under världskriget 1914—1918 mellan de krigförande makterna träffad överenskommelse om utväxling av krigsinvalider. 2NF 25: 734 (1916). Björkman-Goldschmidt Brändström 177 (1932).
B (†): INVALIDE-KASSA, se A.
Spoiler title
Spoiler content