SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INVALID in1vali4d, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. invalid, fr. invalide; av lat. invalidus, svag, sjuklig, av in- (se IN-, pref.2) o. validus, frisk, stark (jfr VALET, VALUTA, VALÖR)]
(i sht i fackspr.) som är invalid (se INVALID, sbst.); skröplig, svag, kraftlös, orkeslös; äv.: behäftad med visst fysiskt l. psykiskt fel o. d.; äv. i överförd anv., om tillstånd o. d. Swedberg Schibb. 280 (1716). Baggesen (kämpar) med tillhjelp af en och annan invalid adjutant. SvLitTidn. 1821, sp. 788 (i bild). C:s syster, som kom hit invalid, dog helt hastigt. Lundgren MålAnt. 3: 52 (1873). Nyström StridSår 14 (1915). I sitt invalida tillstånd. SvRödK 1924, s. 286. Trängseln på alla arbetsområden .. (omöjliggör) för de psykiskt invalida att skaffa sig ens en torftig utkomst. OoB 1930 s. 464.
Spoiler title
Spoiler content