[jfr t. o. eng. invalid, fr. invalide; av lat. invalidus, svag, sjuklig, av in- (se IN-, pref.2) o. validus, frisk, stark (jfr VALET,VALUTA,VALÖR)]
(i sht i fackspr.) som är invalid (se INVALID, sbst.);skröplig, svag, kraftlös, orkeslös; äv.: behäftad med visst fysiskt l. psykiskt fel o. d.; äv. i överförd anv., om tillstånd o. d. Swedberg Schibb. 280(1716). Baggesen (kämpar) med tillhjelp af en och annan invalid adjutant. SvLitTidn. 1821, sp. 788 (i bild).C:s syster, som kom hit invalid, dog helt hastigt. Lundgren MålAnt. 3: 52(1873). Nyström StridSår 14(1915). I sitt invalida tillstånd. SvRödK 1924, s. 286. Trängseln på alla arbetsområden .. (omöjliggör) för de psykiskt invalida att skaffa sig ens en torftig utkomst. OoB 1930 s. 464.
