I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-RÅKA, v. råka in i (ngt), råka ut för (ngt); bliva utsatt för l. ådraga sig (ngt); nästan bl. med obj. betecknande ngt oangenämt l. skadligt l. olyckligt o. d.; numera nästan bl. (i skriftspr.) i p. pf. i adjektivisk anv.: som man råkat in i l. ut för l. blivit utsatt för l. ådragit sig. Hans iråkade obestånd, olycka, sjukdom. Så snart Sandberg .. giordt sig ledig ifrån det förtreet han uthi Skåne jråkat. VRP 17/12 1729. Den skånska slöjdens redan iråkade förfall. Karlin Konstsl. 9 (1886). Personer, .. som iråkat denna sjukdom. Odenius 2Celsus 190 (1906). —
-RÖRA, -ing, -ning. i sht kok.
1) under omrörande blanda in (ngt i ngt). Warg 524 (1755). Mandeln iröres hastigt och väl i det från elden aflyfta sockret. Grafström Kond. 195 (1892).
2) under omrörande (upp)blanda (ngt med ngt). ”Klar” soppa .. irörd med ett par ägg. Beckman Främl. 49 (1885). Mousse au chocolat .. tillredes så, att 4—5 hårdt vispade ägghvitor iröras med chokolad. 2NF 18: 1253 (1913).
