IS i4s, sbst.2, r. l. m.
Etymologi
[jfr fd. is, fnor. o. isl. íss, feng. īs, m.; enl. den allm. uppfattningen eg. samma ord som IS, sbst.1; jfr dock C. J. S. Marstrander i NorTSprogv. 1: 161 ff. (1928)]
språkv. namn på runan i (I). OPetri (c. 1535) i 2Saml. 9: 10. JBureus (1602) i 3SAH 23: 288.
Ssg (språkv.): IS-RUNA(N). runan ”is”. Agrell SenantMystRel. 207 (1931).
