SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-SPETSA, -ning. (i fackspr.) i ena ändan tillspetsa l. avsnedda (tvenne föremål, trästycken o. d.) o. sammanfoga dem till ett stycke med dessa ändar lagda över varandra. (Pilbågen) bör göras i två delar, som ispetsas, sammanfogas och lindas på midten. TIdr. 1882, s. 109. Balck Idr. 1: 414 (1886).
-SPLITSA, -ning. sjöt. gm splitsning fästa (en kaus, ett block o. d. i en tross). 2NF 10: 1378 (1909).
-SPRÄNGA, -ning. (i sht i fackspr.) jfr INSPRÄNGA 3.
1) inströ l. inblanda (ngt i ngt); nästan bl. i p. pf.; äv. bildl. NorrbHembSkr. 1: 430 (cit. fr. 1681). Skiöna (ranunkler) med isprängde färgor. Ahlich 27 (1722). (Lerblandningen) innehåller isprängda hvita stycken af krita eller kalk. EconA 1807, okt. s. 56. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 229 (1912; i bildl. anv.).
2) i överförd anv., med objektsväxling: uppblanda (ngt med ngt), förse (ngt) med inströdda fläckar l. prickar l. strimmor av annan färg l. annat ämne än huvudmassan; äv. (i sht förr) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd l. översållad med inströdda fläckar osv.; fläckig; strimmig. G1R 28: 99 (1558). Gammalt isprängdt tafft. 2Saml. 10: 10 (1637). Bellis hortensis flore pleno .. äre hwijta, röda och isprengda Blåmster. Rålamb 14: 64 (1690). (Malmen) befanns mycket isprängd af kopparkjes. NoraskogArk. 6: 126 (1841). Dialogen (i Atterboms Lycksalighetens ö) ispränges med lyriska stycken. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 316 (1913).
-SPÄDA, -ning.
1) hälla l. blanda (en vätska i en annan för att därmed utspäda denna); ngn gg äv. bildl. Man sockrade straffet med ispädda belöningar. Geijer I. 6: 132 (1839). Mjölk ispädes (i vattnet) allt efter behof. Montell Frun 56 (1898). särsk. (†) bildl.: bibringa (ngn ngt), inpränta (ngt i ngn). Sunda tankar hafva svårt före at tränga sig igenom villfarelser med upfostran ispädde. Höpken 1: 190 (1753).
2) i överförd anv., med objektsväxling: uppblanda (ngt med ngt); numera bl. (föga br.) i fråga om vätskor. Gålfvet bör förnyas med några telljor och ispädas med de gambla. VDAkt. 1737, Syneprot. F 3 7. Denna must .. kunde sedermera ispädas med vatten. Palmblad Fornk. 1: 231 (1843).
-SPÄNNA, -ing.
1) (i sht i fackspr.) spänna fast (ngt i ngt), medelst spänne fästa (ngt). Sahlstedt (1773). Innan skollinan ispännes, bringas den i ordning hvarfvis. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 18 (1836). Tyglarne ispännas af de högerberidne med tillhjelp af de vensterberidne. Spak HbFältartill. 118 (1873). ExFältartill. 1893, 1: 62.
2) (numera föga br. utom i Finl.) spänna för; med obj. betecknande dels dragdjur o. d., dels fordon; jfr FÖR-SPÄNNA, v.1 1. Hästen ispännes med lika långa pelartyglar uti grimman. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 47 (1836). Släden står ispänd. Topelius Fält. 1: 320 (1853). Procopé Insp. 88 (1915).
3) (föga br.) hugga l. ”spänna” (ngt i ngt); äv. bildl. Gosselman Col. 2: 31 (1828). (Han lyssnade) blicken ispänd. Larsson Hemmab. 100 (1916).
Spoiler title