ISTADARÄTT i3stada~rät2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[arkaiserande bildning (efter mönster av sådana juridiska termer som URBOTAMÅL o. d.) till uttr. i (ngns) stad, i (ngns) ställe, o. RÄTT, sbst. (jfr FörslCivLag 1826, Motiv. s. 42)]
jur. rätt att ss. arvinge inträda i avliden arvsberättigad ascendents ställe; representationsrätt. Är fader eller moder (till den avlidne) död; då träden dens syskon, som ärfvas skall, i den döda fadrens eller modrens stad: är något af syskonen dödt; njuten ock dess barn sådan istadarätt. FörslCivLag 1826, Bih. 3: 86 (1817). Björling CivR 290 (1910).
