SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JORDBÄVNING jω3rd~bä2vniŋ, förr äv. JORDBÄVING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(jord- 1526 osv. jorde- 1687—c. 1715. -ing 1526—1555. -ning 1526 osv.)
Etymologi
[av JORD (se d. o. 3, 6) o. BÄVNING (se BÄVA 3 a α); jfr t. erdbeben]
(numera företrädesvis i icke fackmässigt spr.) vågformig rörelse i jorden, som också iakttages på jordytan, förorsakad av i jordens inre värkande krafter av tektoniskt l. vulkaniskt ursprung, jordskalv. Och .. wort en stoor iordbäffuing .., Och bliffuo dödhadhe j iordbäffuingen siw tusend menniskiors nampn. Upp. 11: 13 (NT 1526). En rätt fullkomlig Jordbäfning är ett ristande, darrande och skakande af Jorden, på många mijls wägh, så at huus, byggningar och torn bäfwa. Hiärne 2Anl. 151 (1706). Hagman FysGeogr. 37 (1903). — jfr EXPLOSIONS-, INSTÖRTNINGS-, UNDERVATTENS-JORDBÄVNING. — särsk. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv.
a) (skämts., vard.) om häftig skakning l. darrning (t. ex. i marken, i golv l. väggar) l. om stark oordning l. villervalla o. d. Bremer NVerld. 2: 312 (1853). När hon gick öfver golfvet, var det jordbäfning i hela huset. Nyblom Bild. 105 (1864). Dagen före .. (faderns) ankomst blev det så gott som jordbävning (i Jonas' hem). Allting skulle flyttas. Bergman JoH 136 (1926).
b) (i sht i vitter stil) om häftig (o. ödesdiger) omvälvning i politiskt l. socialt l. religiöst hänseende, ödeläggande kris. Strinnholm i 2SAH 19: 200 (1838). Melin Pred. 3: 138 (1852). Den sociala jordbäfning, .. det väldiga vulkanutbrott, som skakade det franska samhället under 1790-talet. Laurin Våld 1 (1910).
Ssgr (Anm. I geologiskt o. geografiskt fackspr. användas numera oftare ssgr med JORD-SKALV): JORDBÄVNINGS-CENTRUM. jfr -HÄRD. NF 7: 1346 (1884). Ramsay GeolGr. 27 (1909). —
-FÖRSÄKRING. försäkr. försäkring mot skada gm jordbävning. SvUppslB (1933). —
-HÄRD. om den punkt l. linje från vilken rörelsen vid jordbävning utgår; jfr -CENTRUM. NF 7: 1346 (1884). HimHavJord 1: 40 (1925). —
-MÄTARE, r. l. m. (föga br.) apparat för registrering av jordbävningar, seismograf, seismometer. Dalin 573 (1871). Hedin GmKhor. 448 (1893). —
-OMRÅDE~020. område inom vilket en jordbävnings värkningar kunna utan begagnande av instrument förnimmas. NF 7: 1346 (1884). SDS 1904, nr 291, s. 2. —
-PUNKT. (tillf.) på barometerskala: punkt som angiver mycket lågt lufttryck, på vissa äldre kvicksilverbarometrar betecknad med ordet ”jordbävning”. Bremer Strid 174 (1840). —
-RÄMNA, r. l. f. rämna i marken som uppstått gm jordbävning. Ramsay GeolGr. 26 (1909). —
-SPRICKA, r. l. f. = -RÄMNA. Hedin GmAs. 1: 332 (1898). —
-TRAKT. trakt som i hög grad är utsatt för jordbävningar. 2NF 18: 539 (1912). —
-VÅG; pl. -or.
1) vågformig rörelse i jorden vid jordbävning. SvGeolU C 18: 5 (1873). PT 1907, nr 248 A, s. 3. Ymer 1922, s. 123.
2) havsvåg (av ofantlig höjd o. utsträckning) som stundom uppkommer vid jordbävning. Hedin GmPers. 229 (1887). 3NF 9: 646 (1928). —
-VÄDER. (†) häftig storm som åtföljer jordbävning. Si! Jesus med starkt jordebäfnings wäder / Vpstod, och tog til fånga mörksens swarm. Lybecker 87 (c. 1715). —
-ZON. = -OMRÅDE. NF 7: 1346 (1884). SDS 1904, nr 291, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content