SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JOURNALIST ʃur1nalis4t (äv. uttalat med franskt ou-ljud), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(jour- 1642 osv. jur- 18011906)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. journalist; av fr. journaliste, avledn. av journal (se JOURNAL)]
1) (†) motsv. JOURNAL 1.
a) motsv. JOURNAL 1 a β: person som för räkenskapsböcker. Hölts nödigt at flere journalister i Bookhållerijet sättias til på någre åhr, til dess böckerne kunna blifva färdiga. RP 9: 514 (1642).
b) motsv. JOURNAL 1 b: dagboksförfattare. Sparrman Resa 1: 6 (1783). Pfeiffer (1837).
2) motsv. JOURNAL 2: person som är utgivare av l. medarbetare i tidskrift l. tidning, tidningsman, tidningsskrivare, publicist, pressman. Sahlstedt CritTuppSag. 26 (1759; med syftning på den ytlighet som ofta karakteriserar en journalists alster). Journalisten. (1789; tidskriftstitel). Ossian 1: V (1794). (Min skrift) var ett hastverk som allt, Gunås, hvad en Journalist skrifver. Wallmark (1840) hos Roos FamArkiv 235. Den förste svenske journalisten är Olof Dalin. Böök Stridsm. 77 (1910). Siwertz JoDr. 135 (1928). — jfr REVOLVER-JOURNALIST.
Ssgr (till 2): JOURNALIST-BANA, r. l. f. jfr BANA, sbst.1 1 g γ. Han ägnade sig .. åt journalistbanan. Ahnfelt Minn. 1: 5 (1905).
-FÖRENING. jfr FÖRENING 7 c. Stadgar för Svenska Journalistföreningen. (1901; titel).
Avledn.: JOURNALISTIK, r. l. f. [jfr dan. o. t. journalistik] till 2.
1) värksamhet ss. tidningsman l. publicist, tidningsmannavärksamhet, tidningsskriveri; äv.: sådant skriftställarskap som är karakteristiskt för l. erinrar om en tidningsmans sätt att behandla ett ämne; äv.: sådant framställningssätt som är karakteristiskt för en tidningsman; äv. konkret, om alster av tidningsmannavärksamhet; stundom med nedsättande bibet., med tanke på den ytlighet l. bristande vederhäftighet o. d. som ofta anses utmärkande för tidningsartiklar. Ägna sig åt journalistiken. AB 1837, nr 126, s. 1. NDA 1863, nr 268, s. 3. Det är spirituell journalistik och fart i beskrifningen. GHT 1897, nr 27 B, s. 1. Orvar Odds sex föreläsningar över svensk litteratur, som hittills betraktats som litterär journalistik. DN(A) 1930, nr 298, s. 7. jfr LÖSNUMMERS-, REVOLVER-, SENSATIONS-JOURNALISTIK.
2) tidningsväsende, tidningspress, press; stundom med tanke på tidningarnas dominerande (o. skadliga) inflytande inom samhällslivet. En och annan gång utkastar .. (Atterbom) ett litet ord mot dagens nya läror, mot liberalismen och jurnalistiken. Sturzen-Becker SvSkönl. 59 (1845). Intet har .. kunnat häjda den nya journalistikens segertåg. Sylwan ModPress. 89 (1906). 1700-talet med sin ökade intellektuella rörlighet och sina förbättrade kommunikationer blev för journalistiken i alla dess former en stark uppgångstid. OoB 1931, s. 3; jfr 1. Anm. Ordet har tidigast anträffats, med anspelning på namnet på tidskriften ”Journal för Litteraturen och Theatern”, i bet. ”polemik mot Journal för Litteraturen o. Theatern” i Polyfem I. 4: 4 (1810), III. 12: 2 (1811) m. fl. ställen; se SoS 1903, s. 206 f.; jfr anm. under JOURNALISTISK.
JOURNALISTISK, adj. [jfr d. journalistisk, t. journalistisch] till 2: som sammanhänger med l. har avseende på l. tillhör en journalists värksamhet, tidningsmanna-, tidnings-, press-; särsk. om framställning o. d.: som erinrar om en tidningsmans sätt att behandla ett ämne. JJTengström (1844) i FoU 20: 157. Den populära och journalistiska litteraturen. PedT 1890, s. 100. Behandlingen (av problemet) är .. till hela sin art journalistisk, med denna genres tendens till glidande synpunkter, typiserande förenkling och vågad generalisation. ELiljeqvist i UtlProfFilGbg 1918, s. 55. Det journalistiska snabbskrivandet. Siwertz JoDr. 309 (1928). Anm. Ordet har tidigast anträffats med anspelning på namnet på tidskriften ”Journal för Litteraturen och Theatern” i Polyfem II. 30: 3 (1810), MarkallN 1: 36 (1820) m. fl. ställen; se SoS 1903, s. 156 f.; jfr anm. under JOURNALISTIK.
Spoiler title
Spoiler content