JUNKRING juŋ3k~riŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. junk-ring, packning av mjukt material rundt ångmaskinskolv, junkring, av junk, upprispat tågvirke m. m., av ovisst urspr., o. ring (se RING)]
(mindre br.) tekn. å ångmaskinskolv av visst slag: på kolvens ena sida fastbultad ring som fasthåller de rundt kolven anbragta tätningsringarna, däckel. Ramsten o. Stenfelt(1917). Bergström Fartygsmask. 447(1918).
