JUNONISK jɯnω4nisk l. ju-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. junonisch; av lat. junonius, avledn. av namnet på gudinnan JUNO (jfr JUNI)]
2) om kvinna l. kvinnogestalt l. -figur; eg.: lik gudinnan Juno(s); högväxt, ståtlig; yppig, svällande; äv. (numera föga br.): majestätisk, stolt; äv. om enskild detalj av kvinnokroppen: yppig, svällande; numera ofta skämts. Låt vara att hon är något Junonisk, något aristokratisk. Tegnér (WB) 6: 519 (1830). Den junoniska halsens och de lika junoniska armarnes alabaster. Rydberg Ath. 14 (1859). Junoniskt långsamt nu hon för sig. Snoilsky 4: 25 (1887; om Aurora Königsmark). Med tiden blef Fredrique Löf mycket junonisk till gestalten. Sylwan Kellgren 143 (1912). Hennes välfödda junoniska bakdel. Fogelqvist ResRot 119 (1926).
