publicerad: 1934
JÄRTECKEN jä3r~tek2en l. jæ3r~, n.; best. -tecknet; pl. =.
Ordformer
(hier- 1665. jer- (ier-) 1528—1852. jär- (iär-) 1527 osv. järd- c. 1734—1737. järn- (jern-) c. 1565—1777. — -teckne (-tekne, -teekne) OPetri 1Post. 22 b (1528), Dens. Kr. 140 (c. 1540). -tecken (-teckn) 1604 osv. -teken 1527—1665. -tekn (-teekn) 1527—1769)
Etymologi
[fsv. iärtighne, iärtekn, n., motsv. d. jærtegn (i ä. d. äv. jærntegn), isl. jartegn, jartein, f., tecken, bevis, järtecken, senare (gm inflytande från teikn, tecken) jarteikn; trol. av ett adj. iarkn, motsv. got. -airkns, fht. erchan, klar, ren, o. ett sbst. tighn, f., ngt som hålles fram l. företes, bevis, motsv. isl. tign, f., heder, hög samhällsställning, av tíginn, förnäm, eg. p. pf. av ett germ. tīhan, utpeka, visa (se TE, visa). Formen järn- beror på felaktig anslutning till JÄRNBÖRD (jfr Hof Förkl. 84 (1765), Botin SvSpr. 40 (1777))]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande i fråga om forntida förh., i sht i övers. från isl.) (föremål l. förhållande som utgör) tecken varpå man kan igenkänna ngt l. varigm man kan bevisa ngt; kännetecken; tecken; bevis. Huilcket .. (tjuvgods) h: Jahanna .. medh sanna iärteken, effter Lagen wedder kendes, Eblandt nogra andre förgylthe belthe, Som bleffue lagde på Rådstuge bordet. SthmTb. 9/6 1596. (Angantyr tog svärdet Tirfing) till itt iärteken, att han hade hemnat sins faders död. Verelius Herv. 160 (1672). Kommer ägaren .. och bevisar med märke och sann järteckn, at thet (upphittade) hörer honom til: återställes thet honom. Nehrman InlJurCiv. 139 (1729). Viljen I icke, höge kejsare, lemna mig något järtecken, så att den unga nunnan må kunna veta, att jag är sänd från eder? Lönnberg Kåre 128 (1887). Dens. Sigtr. 21 (1892).
2) underbar(t) l. övernaturlig(t) fenomen l. händelse l. handling o. d.
a) om sällsam(t) l. övernaturlig(t) (på gudomligt l. övernaturligt ingripande beroende) fenomen l. händelse l. förhållande som ofta uppfattas ss. tecken på sanningen av ngt o. dyl. l. ss. förebud om ngt kommande; äv. i allmännare (jfr b) l. förbleknad bet.: förebud, ”tecken”, ”omen”, ”varsel”. G1R 4: 219 (1527). Thet rykte gick sedhan vth, at stoor Jerteekn skulle skee widh hans (dvs. Holengers) graff. OPetri Kr. 70 (c. 1540). När som någre jerntekn hördes heller syntes i himmelen eller på jordenne, sade H. N: ”Det gäller mig till etc.” HH 20: 122 (c. 1565). Att, vid verkställigheten af ett stort företag, ej från början veta hvarthän man vill, är i allmänhet intet godt järtecken. SvLittFT 1836, sp. 211. Offer och järtecken, fågelskådning, offerskådning .. var regelbunden del av de flesta statens funktioner (i början av vår tideräkning). NoK 59: 36 (1926). ”Korpen i trädet” .. kan visserligen vara ett gott järtecken .., men i regeln bådar han dock olycka och död. Fornv. 1927, s. 6. — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. göra järtecken, göra undervärk. Christus .. giorde itt iertekn, ther han wende watn j wijn. LPetri 1Post. N 5 b (1555). Ordspråket .. at man icke gerna troor Helgonen, medh mindre the göra jertekn. AAAngermannus VtlDan. 35 (1592); jfr Östergren (1929). Skempta icke medh helgone, the göra iernteekn. SvOrds. C 2 b (1604). Serenius S 3 b (1757).
β) (föga br.) bildl. Gubben är ett järtecken på vitterhetshimmeln. Utmärglad af krämpor .. skrifver han beständigt vers. JLindblom (1798) i 2Saml. 9: 34. Den falska Liberalismen är det blodröda järtecknet af ett barbari, som från flera sidor hotar att uppstiga. Atterbom i SvLittFT 1835, sp. 580.
b) (†) i allmännare l. oeg. anv., om företeelse o. d. som värkar otrolig l. underbar l. övernaturlig: ”undervärk”, mirakel. Anders i Videt hade en vän, som berättat honom, at om man sådde ållon, skulle där växa up ekar; han försökte detta järteknet, och hade nästan häpnat öfver, at det gick an. GbgMag. 1760, s. 466. Emellan dessa nästgränsande (dvs. konung Fjolner i Sverge o. konung Frode i Danmark) var både frid och förtrolighet, et sälsynt järtekn emellan mägtiga grannar. Lagerbring 1Hist. 1: 80 (1769).
3) (i fråga om förh. under den katolska tiden) berättelse om järtecken (i bet. 2). (Handskriften innehåller) ett järtecken om jungfru Maria, handlande om den omvände juden och djefvulen. Hildebrand Medelt. 2: 458 (1896). SvLittH 1: 81 (1918).
Ssgr: (2 a) JÄRTECKENS-FÖRKLARING. Vid offer, järteckensförklaring och andra kulthandlingar användes jadeföremål. NoK 40: 49 (1925). —
(jfr 3) -POSTILLA. [jfr d. jærtegnspostil] (i fråga om förh. under den katolska tiden) postilla med predikningar i vilka berättelser om järtecken (i bet. 2) ingå. Svensk Järteckens Postilla. Rietz (1850; boktitel). Schück SvLittH 1: 183 (1886). —
Avledn.: JÄRTECKNA, v.
1) (†) i p. pf.: försedd med lyckobringande tecken?; jfr JÄRTECKEN 2 a. Vidskepeliga. Löften. (osv.) / .. Sådant. lämnar. han. (dvs. riddarorden Avazu och Wallasis) / de. .. / Helgade. Kappor. vyrdiga. Fanor. och. järtecknade. Värjor. Dalin Vitt. 3: 215 (1733).
2) (i vitter stil, tillf.) till 2 a: varsla om (ngt). Brate Edda 197 (1913). Den märkliga händelsen — vad den nu må järteckna — har inträffat (att osv.). SvD(A) 1929, nr 226, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content