JÄSKE jäs3ke2, ngn gg JÄSK jäs4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. jäiska, m. (Finl.), jäske (Jämtl.), jäsk (Västerbotten), jesk (Värml.), nor. dial. jæske, Phegopteris dryopteris Fée, ekbräken (Gunnerus FlNorv. 1: 30 (1766); äv. troldjæske, s. 21, om Athyrium Filix femina Roth, majbräken, kaaljæske, s. 1, om Onoclea Struthiopteris Roth, strutbräken, m. fl.), ävensom lapska gaiske; jfr äv. sv. dial. ormjäisko, f. (Finl.), ormjesk, f. (Värml.); ordet sammanhänger med GET o. betyder möjl. från början: getmat l. dyl.; bland tamboskapen är det nämligen nästan bl. getterna som förtära ormbunkar (jfr att ”getmat” enl. Wahlenberg FlSv. 680 (1826) i Närke användes ss. namn på Onoclea Struthiopteris); mindre troligt förefaller att ordet skulle vara identiskt med nor. dial. geitskor, geiske, gjeske, Epilobium angustifolium Lin., mjölke, sannol. eg.: getsko (jfr Torp NynorEtymOrdb. 151 (1915)), vilket senare ord synes tillhöra ett väl begränsat område i sydvästra Norge (från Mandal upp i Söndmöre), under det att jäske har en nordlig-östlig utbredning]
(i Norrl., bygdemålsfärgat) benämning på ormbunkar, särsk. arter av släktena Polystichum Roth o. Phegopteris Presl; äv. i förb. liten jäske, om (individ av) phegopterisart; av landtbruksstyrelsen föreslaget ss. namn på (växt av) släktet Polystichum. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 42. Unander AllmogemVesterb. 19 (1857; om phegopterisarter). NormFört. 40, 66 (1894). Liten jäske. 3SvGeolU 145: 74 (1895; om Phegopteris polypodioides Fée o. Ph. dryopteris Fée). Västerb. 1926, s. 269, 273. — Anm. Till jäske ansluter sig jässgräs [representerande l. utvecklat ur ett icke uppvisat jäskgräs], anträffat ss. namn på Onoclea Struthiopteris Roth, strutbräken. BotN 1883, s. 216 (fr. Åsele).
