publicerad: 1934
vbalsbst. till JÄSA.
1) till JÄSA 1: jäsande. Komma i jäsning. Undergå, vara stadd i, äv. stå i jäsning. Sätta i jäsning. Hiärne Förb. 15 (1706). Färsk jäst gör en snarare jäsning, än gammal. Lindestolpe Frans. 41 (1713). Brödet, drickat, står i jäsning. Sahlstedt (1773). Ättika erhålles genom sur jäsning af åtskilliga socker- eller alkoholhaltiga ämnen såsom vin, öl, sprit, fruktsafter etc. PrHb. 1: 210 (1884). Vid jäsningen söker den utvecklade kolsyran genomtränga degen och skaffa sig utgång, men detta hindras genom degens seghet. ArbB 23 (1887). Den .. för ovant smaksinne äckligt söta drycken (dvs. palmvinet) går lätt i jäsning. Jönsson Gagnv. 30 (1910). Af jäsning känner man flera slag, bland hvilka må nämnas alkoholjäsning, mjölksyrejäsning, slemmig jäsning, oxiderande jäsning, smörsyrejäsning, cellulosajäsning, ammoniakjäsning och förruttnelse. 2NF 13: 468 (1910). — jfr ALKOHOL-, EFTER-, FÖR-, MJÖLK-, SJÄLV-, SMÖRSYRE-, SOCKER-, SPRIT-, SUR-, SYRE-, UNDER-, URIN-, VIN-, ÄTTIK(S)-, ÄTTIKSYRE-, ÖVER-JÄSNING m. fl. — särsk.
a) till JÄSA 1 c. Svampig jäsning hos osten uppkommer genom infektion af bakterier. LAHT 1910, s. 270.
b) landtbr. till JÄSA 1 d, om den process l. det ”självarbete” (förmultning, förvittring, salpeterbildning m. m.) som försiggår i jorden o. varigm denna blir lucker. Juhlin-Dannfelt 188 (1886). Ju mer man kan få det ”inre arbetet”, ”jäsningen” i jorden, i verksamhet, dess mer välgörande verkar trädningen. LB 1: 193 (1899). LAHT 1920, s. 69.
a) (i fackspr., numera bl. metall.) till JÄSA 2 a: pösning, fräsning; rörelse o. stänkning vid metallurgiskt kok. Med Skedvatten eller andra skarpa Spiritus har ingen lera någon gäsning. Wallerius Min. 17 (1747). Rinman JärnH 398 (1782). Tamm Smid. 48 (1830).
c) till JÄSA 2 f; särsk. i uttr. komma i jäsning, komma i svallning. 2RA 1: 298 (1723). Att förena så stridiga tänkesätt och intressen, som för närvarande äro i jäsning, är och blir omöjligt. Tegnér 5: 114 (1816). I en tid, då krutfrågan står så att säga i jäsning, är det ytterst vanskligt att bestämma vapenkonstruktioner och fastställa materiel. KrigVAH 1888, s. 93. — särsk.
α) (föga br.) till JÄSA 2 f α, i uttr. sätta ngns mod i jäsning, komma ngns ”mod” att svälla, göra ngn övermodig. Stadig välgång / Och ungdoms yrhet ha satt hennes mod i giäsning. Gyllenborg Andr. L 1 b (1723).
β) till JÄSA 2 f β, i fråga om tankar l. känslor som söka kämpa sig fram till klarhet l. om sinnesoro l. upprört sinnestillstånd, harm l. vrede, (ofta socialt l. politiskt) missnöje (som rör sig på djupet hos en person l. i ett samhälle o. d. utan att hava kommit till utbrott) o. d. 2RA 3: 648 (1734). Denne Kungörelse åstadkom den häftigaste gäsning hos Gesällerne. SP 1779, s. 348. Då sinnet kommit i gjäsning har han ofta utom lof och mot min vilja rest bort flere dagar. VDAkt. 1789, nr 133. Er Oncle .. är en plump och oartig Gubbe; vet ni, han har just .. satt min blod i gäsning. Hummel Fruarne 33 (1797). Den af förtryck och rådlös förtviflan alstrade och närda gäsningen. Bolin Statsl. 2: 119 (1871). Återigen förspordes symtom av en farlig jäsning inom truppen. Gummerus JägAktiv. 296 (1927).
3) i konkret anv.
a) (vard.) till JÄSA 1: mäsk som befinner sig i jäsning. Vid sin razzia anträffade polisen .. en hembränningsapparat och en tunna jäsning. DN(A) 1929, nr 349, s. 5. Därs. 1931, nr 79, s. 4.
b) (†) till JÄSA 3 b: jäst; jäsningsmedel. När mäskningen såleds är tillagad, så slås giäsningen vti, som består af tundrank, tungiäst och något ofvangiäst. Dahlman Reddej. 158 (1743). Wallerius ChemPhys. 1: 235 (1759).
Ssgr (i allm. till 1): JÄSNINGS-BAKTERIE. bakterie som framkallar jäsning. LB 1: 426 (1901). Wallengren (o. Hennig) 2: 15 (1911). särsk. bildl.; jfr JÄSNING 2 c β. Det sociala missnöjets alla jäsningsbakterier. SD(L) 1905, nr 63, s. 1. —
-FÖRLOPP. —
-KATARR. med. tarmkatarr som karakteriseras av gasspänningar o. en känsla av uppkördhet i buken, förorsakade av starka jäsningsprocesser i tarmen. Svartz MatsmältnSj. 108 (1932). —
-KEMI. kem. gren av kemien som sysslar med jäsningsfenomen, ferment o. enzymer. TT 1887, s. 60. KemT 1932, s. 207. —
-KRAFT. (i sht i fackspr.) jäskraft. Wallerius Åkerbr. 59 (1761). Hög jäsningskraft (hos bagerijäst). UtsädT 1906, s. 175. —
-KRAFTIG. (i sht i fackspr.) Man (kunde) äfven af jästceller dödade genom upphettning .. framställa jäsningskraftig pressaft. Hygiea 1903, 1: 35. —
-KÄLLARE. (i fackspr.) jäskällare. AHB 26: 17 (1869). Den ur pressen komna, något grumliga (druv-)saften .. föres till jäsningskällrarna. 2UB 4: 614 (1899). —
-PERIOD. i sht till 2 c β. Rundgren Minn. 1: 84 (1852, 1870). Början af detta sekel var en jäsnings- och brytningsperiod. Ljunggren SmSkr. 3: 180 (1881). PedT 1900, s. 89. —
-PROCESS. (fortgående) jäsning; jäsningsförlopp. Retzius BrefFlorman 33 (1825). LB 3: 593 (1906). särsk. bildl.; jfr JÄSNING 2 c β. En stor andlig jäsningsprocess försiggick i Europa under femtonde och sextonde seklen. (Cavallin o.) Lysander 269 (1875). VerdS 152: 20 (1907). —
-RUM. (i fackspr.)
1) (föga br.) = JÄS-RUM 1. Drickat tunnas straxt uti tunnor, nästan fulla, allenast at de hafva giäsnings-rum. Warg 648 (1755). TT 1874, s. 45.
-TEMPERATUR. för jäsning lämplig l. avpassad temperatur. AHB 26: 6 (1869). Bergström Vinb. 59 (1926). —
-TID.
1) till 1. Kiellberg KonstnHandtv. Brygg. 6 (1753). Under jäsningstiden får osten normalt en mjuk, plastisk massa, hvarför kanterna något afrundas. LB 3: 559 (1905).
2) till 2 c β. Jäsningstiden. Strindberg TjqvS 2 (1886; undertitel). Hans (dvs. C. J. L. Almqvists) jäsningstids storvulna och ofullgångna skapelse (Amorina). 2Saml. 36: 193 (1915). Då den generation, vilken nu befinner sig i femtioårsåldern, genomlevde sin mest sjudande jäsningstid. AB(A) 1929, nr 294, s. 6. —
-VÄCKANDE, p. adj. (i fackspr.) om mikroorganism l. enzym som framkallar jäsnings- l. förruttnelsefenomen. QLm. I. 2: 59 (1833). LB 1: 426 (1901). —
-VÄCKARE, r. l. m. (i fackspr.) mikroorganism l. enzym som framkallar jäsnings- l. förruttnelsefenomen. Liedbeck KemTekn. 541 (1866). UtsädT 1906, s. 174. —
(2 c β) -ÅR. jfr -TID 2. Han var just i jäsningsåren, ljus, stark, full av obrukad kraft. Väring Frost. 241 (1926). —
-ÄMNE.
2) bildl.; jfr JÄSNING 2 c β. Aaf-Kullberg i 2SAH 8: 159 (1817). Oenigheten mellan hög- och lågadeln blef andra gäsningsämnet. Fryxell Ber. 9: 71 (1841). Grimberg SvH 383 (1908).
Spoiler title
Spoiler content