[eufemistisk ombildning av DJÄVULEN, i anslutning till andra dylika bildningar (TUSINGEN,FAMMINGENm. fl.)]
(starkt vard.) lindrigare svordom l. ngt dämpat kraftuttryck; jfr DJÄVULB anm. 4:o. Pierrot. Kiäre Herre, hva giäsingen skiäms Ni inte tä håll tåf män Fästmö å män egen stinta? Ehrenström Öfverd. 29(1739; bygdemålsfärgat). Det är styft! Jäsingen så urstyft! Cederberg Dimfig. 151(1887). Fick han ett napp (under fisket) .., så kunde han ge sig jäsingen på att di rackarna bara tog af masken och kilade sin väg igen. Forsslund Djur 29(1900).
