KALORIKMASKIN kal1ωri3k~maʃi2n l. -or- l. -år-, l. -ik3~, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[efter eng. caloric-engine, av uppfinnaren John Ericsson († 1889) använd benämning på hans förbättrade varmluftsmaskin. Första ssgsleden av eng. caloric, för förklaring av värmeföreteelserna tidigare antaget värmeämne, värme, av fr. calorique, bildat till lat. calor (se KALORI)]
tekn. varmluftsmaskin (där enbart den uppvärmda luften användes till drivande av maskinen; motsatt: eldluftsmaskin, där både uppvärmd luft o. erhållna förbränningsgaser användas för nämnda ändamål). SvT 1852, nr 153, s. 2. För tunneln under Södermalm i Stockholm användes kalorikmaskiner för drifvande af fläktmaskinerna. SJ 2: 161 (1906).
