publicerad: 1935
KALOPS kalop4s (kalo´ps Weste; kalå´pps Dalin), stundom KALLOPS kal3op2s, r. l. m. (Warg 76 (1755) osv.) ((†) n. Warg 84 (1755), Bellman 2: 190 (1783), Helenius (1838)); best. -en; pl. (i bet. 1, om olika slag av kalops, samt i bet. 2) -er (ss. n. = (Warg 84 (1755), Sahlstedt (1773), Sjöberg Singstock 56 (1832))).
Ordformer
(kal- (cal-) 1751 osv. kall- (call-) 1755—1929. koll- 1769. -opps 1791 (: Calopps knifvar)— 1929. -ops 1751 osv.)
Etymologi
[av eng. collops, (stekta l. halstrade) köttskivor, äv. om (maträtt tillagad av) hackat l. färserat kött, pl. av collop, av meng. coloppe, colhoppe, tidigast anträffat med bet.: ägg som stekts lagt på en skinkskiva, möjl. en ssg med meng. col (se KOL) o. utgörande en parallell till GLÖD-HOPPA (jfr fsv. kolhuppadher, stekt på glödande kol)]
kok.
1) maträtt av bultade stycken av kött (numera bl. oxkött), tillredd på så sätt att man (i allm. sedan de saltats, pepprats, ”mjölats” o. därefter brynts i fett) kokar dem i en kastrull l. gryta under tillsättande av vissa kryddor (numera vanl. kryddpeppar o. lagerbärsblad) som ge rätten en stark, karakteristisk kryddsmak; förr äv. om rätter av hackat l. skrapat (vanl. till bullar l. ”kotletter” format) ox- l. kalvkött l. av fisk med liknande tillagning l. smaksättning. Skånsk kalops, kalops tillredd av i fyrkantiga stycken skuret oxrev. Elzberg Matredn. 27 (1751). Warg 76 (1755). Därs. 77, 102. Ihre (1769). Skånsk Kallops. Nordström Matlagn. 57 (1822). Björklund Kokb. 62 (1847). Kalops af Helgeflundra. Därs. 64 (1860). Langlet Husm. 225 (1884). Högstedt Kokb. 159 (1920). — särsk. (vard.) i bildl. uttr., betecknande att ngn hugges l. slites l. hackas i stycken l. mörbultas l. illa tilltygas o. d., ss. göra kalops av l. på ngn l. göra l. hacka l. bulta ngn till kalops o. d. Braun Calle 176 (1843). (Gossen) skulle snart vara hackad till kalops (av örnen). Topelius Läsn. 6: 67 (1884). Det kan vara roligt nog att se annat folk bultat till kalops, men det är icke så roligt att själv vara med. Fröding ESkr. 2: 17 (1890; med hänsyftning på ett anfall av en bock). Dahlbäck Åb. 189 (1914).
2) (†) enskild köttbit l. köttbulle o. d. i maträtten kalops; äv. om av hackat l. skrapat kött formad bulle (frikadell) l. ”kotlett” o. d. Warg 84 (1755; i rubrik). (Jag) mumsa ett calops ur en rubincastrull. Bellman 2: 190 (1783). Sjöberg Singstock XXI (1832). Från ben och senor rensade hönsbröst hackas fint, hvaraf formas små kalops, hvilka tillredas såsom fileter af höns på Italienskt sätt. Därs. 104.
Ssgr (till 1): KALOPS-KÖTT. kok. o. slakt. kött (i allm. oxkött från revstycket) användt till l. avsett för tillagning av kalops. TLev. 1900, nr 40, s. 1. ST(A) 1925, nr 299, s. 5. —
-PASTEJ. (förr) kok. pastej vars inre fyllning utgjordes av tunna, varvtals lagda skivor av oxkött, kryddade ss. kalops (med peppar o. lagerbärsblad). Warg Bih. 15 (1765). —
-PUDDING. (-buding 1755) kok. (förr) ett slags köttfärs som brynts, kryddats o. kokats väsentligen ss. kalops. Warg 76 (1755).
Avledn.: KALOPSERA, v. (†) till 1: göra till kalops; anträffat bl. i bildl. anv.: sönderhugga, sönderhacka (ngn); illa tilltyga (ngn); jfr KALOPS 1 slutet. Att ryssarne hafva så margfalleligen kalopserat de slemme fransoser, att man knappast kan få ärlig ragout deraf. Hjärne DagDrabbn. 265 (i handl. fr. 1807). Därs. 320 (i handl. fr. 1809).
Spoiler title
Spoiler content