1) (i fackspr., i sht fys.) enhet för angivande av värmemängd, värmeenhet; i allm. användt för att beteckna värmeenhet motsvarande den värmemängd som erfordras för att höja temperaturen hos massenheten vatten (1 gr. l. 1 kg.) 1° C, numera vanl. från 14,5° till 15,5° C; särsk. dels (med 1 gr. ss. massenhet): gramkalori, äv. kallad liten kalori (förkortat grkal. l. vanl. kal.), dels (med 1 kg. ss. massenhet): kilogramkalori, äv. kallad stor kalori (förkortat kgkal. l. vanl. Kal.). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 18 (om gramkalori).TT 1927, Allm. s. 69 (om kilogramkalori).— jfr BOMB-,GRAM-,KILOGRAM-,MEDEL-,VÄRME-KALORI.
2) [specialanv. av 1] fysiol. om värmeenheten (i allm. kilogramkalorien) för angivande av gm näringsämnenas förbränning inom kroppen frigjorda värmemängder ss. uttryck för energiomsättningen i kroppen l. för olika näringsämnens o. födoämnens energiinnehåll l. näringsvärde; näringsvärdeenhet. Wretlind Läk. 1: 13(1893). En person på 70 kilo omsätter i sömnen i medeltal 70 kalorier per timme. Thunberg Livsförrättn. 193(1924). Vid näringsämnenas förbränning inom kroppen utvecklas för 1 g äggvita 4,1, för 1 g fett 9,3 och för 1 g kolhydrat 4,1 kalorier. 3NF 8: 173(1927).
Ssgr: (2) KALORI-BEHOV. fysiol. i (så l. så många) kalorier uttryckt näringsbehov. Jundell Barn. 1: 105(1927). —
