SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALORI kal1ωri4 l. -or- l. -år-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(calorie 1846. kalori 1884 osv.)
Etymologi
[jfr t. kalorie, eng. o. fr. calorie; bildat till lat. calor, värme, hetta, vbalsbst. till calere, vara varm l. het (jfr CHAUFFÖR, KALFAKTOR). — Jfr KALORI-, KALORIKMASKIN, KALORISERA, KALORISK]
1) (i fackspr., i sht fys.) enhet för angivande av värmemängd, värmeenhet; i allm. användt för att beteckna värmeenhet motsvarande den värmemängd som erfordras för att höja temperaturen hos massenheten vatten (1 gr. l. 1 kg.) 1° C, numera vanl. från 14,5° till 15,5° C; särsk. dels (med 1 gr. ss. massenhet): gramkalori, äv. kallad liten kalori (förkortat grkal. l. vanl. kal.), dels (med 1 kg. ss. massenhet): kilogramkalori, äv. kallad stor kalori (förkortat kgkal. l. vanl. Kal.). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 18 (om gramkalori). TT 1927, Allm. s. 69 (om kilogramkalori). — jfr BOMB-, GRAM-, KILOGRAM-, MEDEL-, VÄRME-KALORI.
2) [specialanv. av 1] fysiol. om värmeenheten (i allm. kilogramkalorien) för angivande av gm näringsämnenas förbränning inom kroppen frigjorda värmemängder ss. uttryck för energiomsättningen i kroppen l. för olika näringsämnens o. födoämnens energiinnehåll l. näringsvärde; näringsvärdeenhet. Wretlind Läk. 1: 13 (1893). En person på 70 kilo omsätter i sömnen i medeltal 70 kalorier per timme. Thunberg Livsförrättn. 193 (1924). Vid näringsämnenas förbränning inom kroppen utvecklas för 1 g äggvita 4,1, för 1 g fett 9,3 och för 1 g kolhydrat 4,1 kalorier. 3NF 8: 173 (1927).
Ssgr: (2) KALORI-BEHOV. fysiol. i (så l. så många) kalorier uttryckt näringsbehov. Jundell Barn. 1: 105 (1927).
(1, 2) -TAL. fys. o. fysiol. antal(et) kalorier. ArkKem. II. 36: 20 (1907). 2NF 27: 1332 (1918).
(1, 2) -VÄRDE. särsk. fysiol. till 2: i kalorier uttryckt näringsvärde. Pfannenstill Sockersj. 181 (1901). Thunberg Livsförrättn. 196 (1924).
Spoiler title
Spoiler content