SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KALV kal4v, sbst.2, i bet. 13 r. l. m., i bet. 4 m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. kalver (i bet. 3), sv. dial. kalv (bl. a. i bet. 1, 3), motsv. d. kalv (i bet. 1, 2 a, 3), nor. kalv (bl. a. i bet. 1, 3); jfr (i bet. 1) fsv. kalve, nor. kalve, isl. kalfi, ävensom eng. calf (sannol. lånat från nord. spr.); av ett germ. kalƀ-, liksom gall., lat. galba, isterbuk, ytterst till en ieur. rot gel-, vilken betecknar ngt rundat l. välvt l. klotformigt o. d. — Jfr KALM, sbst.1, KALV, sbst.1]
1) om vad (muskel); i ssgn BEN-KALV.
2) om ngt som är inneslutet i o. bildar ett inre lager l. kärnan i ngt o. d.
a) (i fackspr., i sht sjöt.) (vanl. lösare) dukt som i fyrslagna trossar är inlagd ss. kärna, kring vilken övriga parter slagits; äv. om motsvarande del i kabel. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Lavén Sjöv. 19 (1853). Ramsten o. Stenfelt (1917). Ryström Sjökabelarb. 103 (1927).
b) sjöt. i fråga om segel.
α) (numera mindre br.) om ojämnheter l. knölar som uppkommit inne i ett vid inrevningen icke tillräckligt sträckt segel. Roswall Skeppsm. 1: 41 (1803). Ekbohrn NautOrdb. (1840).
β) den inrevade delen av ett segel. Balck Idr. 1: 47 (1886). Smith 186 (1916).
3) (i vissa trakter) fisk. benämning på den strut- l. påslika, i regel mera finmaskiga (stundom av väv förfärdigade) (midt)delen av vadar l. vissa notar (avsedd för hopsamlande av fisken under ifrågavarande redskaps framdragande), kil; stundom i överförd anv. om trålens säck. BtFinlH 3: 241 (1549). Tobis-not låg vid stranden (i Kivik); .. Kalfven var af hvit linne-väf hopsydd som en säck. Linné Sk. 126 (1751). SkrGbgJub. 19: 189 (1923). — jfr NOT-KALV.
4) om vissa lägre vattendjur av rundad l. välvd kroppsform; ss. senare led i ssgr. — jfr SJÖ-, VATTEN-KALV.
Spoiler title