SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARAL, n.; pl. =.
Ordformer
(karal(l) 1672. karæl 1524)
Etymologi
[jfr fsv. käralde, sv. dial. karale, karal; växelform till KÄRL]
(†) kärl. VgFmT I. 10: 81 (1524). Små karall, faat, skåålar, taleriker etc. VDAkt. 1676, nr 105 (1672).
Spoiler title
Spoiler content