publicerad: 1935
KARDUS kardɯ4s, r. l. m., i bet. 3 äv. n. (Ambrosiani DokumPprsbr. 376 (1923)); best. -en; pl. (i bet. 1, 2) -er; förr äv. (i bet. 1 a) KARDUSA, f.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. -du(u)s 1672 osv. -dusz 1658 (: Carduszpapper). -dusa 1691)
Etymologi
[liksom d. kardus av mnt. karduse, kartuse (jfr holl. kardoes), av fr. cartouche, av it. cartoccio, pappersomslag, patron (jfr it. cartuccia, grovt papper); avledn. av lat. charta, papper (jfr KARTA, sbst.2, KARTESCH, KARTUSCH, KORT, n.)]
1) omhölje, omslag (urspr. av papper).
a) artill. cylindriskt, brännbart omhölje (med inneliggande laddning), förr tillvärkat av papper l. pergament, numera vanl. av tyg som lätt kan förbrinna (silkesavfallstyg, tunn tältduk l. tyg framställt av nitrocellulosa), omslutande krutladdningen till ett skott för mycket grov kanon l. för granatkastare, förr äv. för kanon i allm. l. för eldvapen över huvud taget. Rålamb 10: 53 (1691). Grundell AnlArtill. 1: 28 (c. 1695). Tyget till karduserna är af s. k. silkesaffall. Spak HbFältartill. 137 (1873). Hägg Flottan 34 (1904). — jfr PERGAMENTS-KARDUS.
b) (numera mindre br.) omslag (oftast med kvadratisk l. rektangulär sida) av papper för inpackning av varor, särsk. röktobak; särsk. om omslag av viss, bestämd storlek o. rymmande viss, bestämd mängd av ngn vara som brukar försäljas i dylika omslag, övergående i bet. av måttsbestämning; äv. om dylikt omslag med inneliggande vara: paket. 1 cardus toback. BoupptSthm 1687, s. 92 a. Kl. 6 rökte (jag) 3. pipor af den nya Cardusen. Dalin Arg. 2: 337 (1734, 1754). Små Carduser te. BoupptVäxjö 1762. Till salu: .. Raffineradt Bordsalt uti Carduser. LdVBl. 1840, nr 1, s. 4. En hel kardus Ljunglöfs tvåa (dvs. ett slags snus). Engström 12Bok 7 (1919). — jfr SNUS-, TOBAKS-KARDUS. — särsk. (†) pregnant: paket (av viss, bestämd storlek) innehållande röktobak. Om Rull-Tobak samt hela och halfva Carduser hos .. (någon obehörig) ertappas, anses (dvs. straffas) han med den uti Kongl. Förordn. den 28 Nov. 1721 faststälte plikt. PH 5: 3176 (1751). Tobaks-Fabriqver (i Norrköping tillvärkade år 1794 bl. a.:) .. 1000 (skålpund) .. Carduser. Sundelius NorrköpMinne 131 (1798).
2) [bildl. anv. av 1] (†) metall. vid härdfärskning l. gjutning: järnklump som är smält i det inre, men icke i det yttre lagret; stundom oeg. om det yttre, icke smälta lagret av dylikt järnstycke. JernkA 1823, s. 96. Därs. 1847, s. 46. 2UB 5: 355 (1902).
3) [elliptiskt för KARDUS-PAPPER] (i fackspr.) papperssort som användes till förfärdigande av karduser, karduspapper, grövre omslagspapper. Ambrosiani DokumPprsbr. 30 (i handl. fr. 1672). Därs. 376 (1923).
4) (numera knappast br.) elliptiskt för KARDUS-TOBAK. Röka den härligaste Cardus. Dalin Vitt. II. 6: 50 (1736). Runeberg 2: 10 (1847). En låda yppersta kardus. Wulff 85År 199 (i handl. fr. 1870). Essén Prim. 233 (1919).
Ssgr: A: (1 a) KARDUS-BINDARE. (förr) artill. person med uppgift att hopbinda l. tillknyta karduser. RullaArtollBet. 1662. KrigVAT 1847, s. 323 (c. 1700). —
(1 b) -BLY. (†) papperstunt blyblad som användes ss. inre omslag vid inpackning av snus. Eneberg Karmarsch 2: 179 (1861). —
(4) -FABRIK. (†) fabrik för tillvärkning av röktobak. Snus och CardusFabriqve. Sundelius NorrköpMinne 104 (1798; i fråga om förh. 1778). Anderson Stadsl. 35 (1912; i fråga om förh. 1746). —
(1 a) -KISTA. (förr) artill. kista i vilken karduser förvarades. (Till sjöartilleriet fordras bl. a.:) Cardus-Kistor .. Gewährs Dito. Grundell AnlArtill. 1: 23 (c. 1695). Björkman (1889). —
(1 a) -KÄRRA. (förr) mil. kärra varpå i fält krut transporterades, inlagt i karduser. Holmberg Artill. 3: 219 (cit. fr. c. 1635). HA 7: 107 (c. 1720). —
(1 b) -MAKERSKA. (†) om arbeterska vid tobaksfabrik med uppgift att tillvärka ”karduser”. PT 1906, nr 79 A, s. 3. —
(1 a, b) -PAPPER. (kardus- 1658 osv. karduse- 1752) grovt papper, urspr. användt till förfärdigande av karduser (i bet. 1 a); numera användt ss. omslagspapper; jfr KARDUS 1 b. OrdnLilleTull. 1658, s. D 4 a. Siwertz Varuh. 24 (1926). —
(1 b) -SLAGARE. (†) arbetare vid tobaksfabrik med uppgift att inpacka tobak i ”karduser”. Elmquist StTobaksind. 19 (1899). —
(1 a) -STOCK. (kardus- c. 1695—1906. karduse- c. 1695) (förr) artill. stock av trä (s. k. schamplun) över vilken karduser formades. Grundell AnlArtill. 1: 23 (c. 1695). Konow (1887). —
(1 b) -STÄMPEL. (†) stämpel (fabriksmärke, varumärke) anbragt på paket innehållande tobak; äv.: värktyg varmed dylik stämpel åsättes. BoupptVäxjö 1794. Dessa Herrar .. voro stora samlare. Den ena .. hade i tjuge år .. samlat kardus-stämplar. JournLTh. 1810, s. 846. —
(1 b) -TOBAK. (numera mindre br.) för rökning avsedd tobak inpackad i paket; förr äv.: röktobak (utan avseende på förpackningen). 2RA 3: 1202 (1734). Af skurna (tobaks-)blad göres kardustobak, som rökes. Berlin Lsb. 234 (1852). Elmquist StTobaksind. 12 (1899). Östergren (1929). —
(1 a) -TYG. artill. för tillvärkning av karduser användt l. avsett tyg. Holmberg Artill. 3: 37 (1883). 2UB 9: 657 (1906).
B (†): KARDUSE-PAPPER, -STOCK, se A.
Avledn.: KARDUSERAD, p. adj. [jfr d. karduserer, tobaksarbetare som packar tobak i ”karduser”] (†) till 1 b: inpackad i ”karduser”. SDS 1892, nr 524, s. 5 (i fråga om snus; i annons).
Spoiler title
Spoiler content