SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PERGAMENT pær1gamän4t l. pär1-, n. (2Tim. 4: 13 (NT 1526) osv.), ngn gg r. l. m. l. f. (HushBibl. 1757, s. 19, Holmström ResHoll. 15 (1915)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er.
Ordformer
(pargamente 1745. pargement (-tt) 15871668. pergameen 16041673. pergamen 15921662. pergament (pär-, -änt) 1524 (: pergame[n]t), 1525 osv. pergamentte 1633 (: på pergamentte). pergamet 1755. pergemen 1595. pergement (-änt, -dt) 15551690. pergmandt 15401541. pergment 15271620. perman (-ä-) 15611689. permant (-tt) 15461620. permen 15901712 (vulg.). perment (-tt) 15331604. pärkamente 1613 (: på pärkamente))
Etymologi
[fsv. pergament (i ssgn pergamentz bref), pergement (i ssgn pergementz breff, SthmTb. 1: 340 (1482)), pärman, pärghman, pärghmen (2Saml. 34: 281), permenth, pärkmen (i ssgn pärkmens bref) m. m.; jfr fd. permen(t) m. m., d. pergament, mlt. perme(n)t, parment m. m., mnl. pargament, pergameen, parcament m. m., holl. perkament, fht. pergamin m. m., mht. pergamente, perment m. m., t. pergament, eng. parchment, ffr. parcamin, fr. parchemin, mlat. pergamen(t)um m. m.; av lat. pergamenus, från Pergamon (se PERGAMENISK; pergamentet ansågs uppfunnet i Pergamon); former med -k- (ffr. parcamin osv.) kunna möjl. bero på kontamination med lat. parthica (pellis), (hud) från Partien. — Jfr PÄRM]
1) koll. o. ss. ämnesnamn: av torkade, skrapade o. glättade djurhudar framställt material använt till att skriva (teckna, måla l. trycka) på l. för tillvärkning av bokband, portföljer, trumskinn m. m.; i senare tid äv. om ett av vegetabiliska ämnen på kemisk väg framställt material med likartad användning (vegetabiliskt pergament). SthmSkotteb. 3: 242 (1524). En qwittencia paa pergamenth. G1R 2: 125 (1525). 1 Book af Rechningar uthj Pargementt. HovförtärSthm 1668 A, Verif. 14. Pergamentet öfver Lapparnes urgamla trummor. 2VittAH 15: 17 (1839). Smith OrgKemi 183 (1938; om vegetabiliskt pergament). — jfr BIND-, KALVSKINNS-, LINVÄVS-, MÅLAR(E)-, SKRIV-PERGAMENT. — särsk. i jämförelser o. mer l. mindre bildl., med tanke på olika pergamentsorters färg o. utseende; särsk. (bildl.) om människohud. (Hornspånen) voro sniöhvita som et nytt Pargamente. Linné Gothl. 175 (1745). Solens ljus förgyllde hans pannas pergament. Lundegård DrMarg. 2: 19 (1906). Gul som gammalt pergament i ansiktet. Siwertz JoDr. 76 (1928).
2) (numera bl. tillf.) blad l. ark av pergament (i bet. 1); äv. om flera blad l. ark som bilda en enhet; särsk. om (från äldre tid härrörande) handling nedskriven på pergament; pergamenthandskrift; pergamentbrev. Haff medh tigh thå tu kommer .. bökerna, och enkanneligha thet pergamentit. 2Tim. 4: 13 (NT 1526; Bib. 1917: pergamentskrifterna). Material register öfver böcker och pergament har aldrig varit påtänkt. Schück VittA 4: 378 (i handl. fr. 1741). Fullskrifva ett visst antal pergament. Lyceum 2: 165 (1811). AntT 5: 415 (1895). — jfr MUNK-PERGAMENT. — särsk. (†) om adelsbrev, friherrebrev o. d.; jfr PERGAMENT(S)-ADEL. Hvad skulle då et köpt Pergament tjena mig til? Blef jag derigenom af bettre ursprung? Björn Medb. 17 (1789). 3SAH XLI. 2: 84 (1835). jfr: Dig (dvs. Herr Anedryg) .. / Som aldrig kan dit hufvud böja / För den, som icke bär sit namn på Pergament. Lenngren (SVS) 1: 338 (1781).
3) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (i fackspr.) pergamenthinna. Pergamentkaffet sändes i regel till särskilda, stora fabriker, där pergamentet eller skalet borttages. SvGeogrÅb. 1933, s. 41.
Ssgr (i allm. till 1): (2 slutet) PERGAMENT- l. PERGAMENTS-ADEL, r. l. m. (föga br.) hist. brevadel; jfr pappers-adel. Fryxell Ber. 9: 72 (1841).
-ANSIKTE~020. ansikte vars hud liknar pergament. Lundquist Gontscharow Obl. 148 (1887).
-ARBETE~020. särsk. konkret. HovförtärSthm 1755, s. 3876.
-ARK, n. Randel Fynd 99 (1927).
-ARTAD, p. adj. pergamentliknande; i sht om hud o. d. Marklin Illiger 94 (1818).
-ARTIG. (-ment-) (†) = -artad. Ström Skogsh. 295 (1837).
-BAND, n. bokband av pergament; äv. om bok bunden i sådant band; jfr band, sbst.1 16, 17. Osbeck Resa 26 (1751, 1757). Blomberg Städ. 98 (1931; om bok).
-BEREDNING. jfr beredning 2. Almström KemTekn. 2: 525 (1845).
-BLAD. jfr blad 2 (a), ävensom pärme-blad. BoupptSthm 1676, s. 580 a, Bil. —
-BOK; pl. -böcker. bok av pergamentblad; i sht om sådan som härrör från äldre tid; jfr pärme-bok. InventArboga (c. 1575).
-BREV. [fsv. pärmans bref] (från äldre tid härrörande öppet) brev skrivet på pergament; jfr pärme-brev. G1R 4: 190 (1527). Svenska Riksarchivets pergamentsbref (1351—1400). (1866; boktitel).
-BRUN. jfr -gul. Benedictsson Folkl. 76 (1887).
-BUNDEN, p. adj. om bok: bunden i pergamentband. Rydberg Vap. 10 (1891).
-DOM; pl. -ar. (om ä. förh.) dombrev skrivet på pergament; jfr dom, sbst.1 2 a γ. Œdman Bahusl. 278 (1746).
-EXEMPLAR, n. exemplar (av tryckalster, handskrift o. d.) tryckt l. skrivet på pergament. AntecknSaml. 145 (1618; om bibelutgåva).
-FABRIK. jfr fabrik 4. Dalin FrSvLex. 2: 227 (1843).
-FABRIKATION. Schück MedeltKultH 56 (1907).
-FOLIANT. jfr -bok. Böök 1Ess. 132 (1913).
-FORM; pl. -ar.
1) (-ments-) (†) pärm l. fodral av pergament för förvarande av obundna skrifter, brev o. d.; jfr form II 8. KyrkohÅ 1906, s. 264 (1641). BoupptSthm 1672, s. 706 a (1673).
2) (-ment-) (förr) inom guldslageriet: packe av pergamentblad mellan vilka tunna metallblad inlades för bearbetning med hammare; jfr form II 5. Almroth Karmarsch 190 (1838).
-FÄRGAD, p. adj. särsk. om människas hy. Edholm SeklSlut 178 (1881).
-FÖNSTER. (om ä. förh.) fönster av pergament. VaruhusR 1540.
-GUL, adj. gul som pergament. Carlén Skuggsp. 1: 360 (1861, 1865).
-HANDEL. jfr handel, sbst.2 11. Holmberg 2: 305 (1795).
-HANDLANDE, m.||ig. (i sht om ä. förh.) KyrkohÅ 1902, s. 133 (om medeltida förh. i Paris).
-HANDLARE. (i sht om ä. förh.) Holmberg 2: 305 (1795).
-HANDSKRIFT~02, äv. ~20. (från äldre tid härrörande) handskrift (se d. o. 4) på pergament. Atterbom Minn. 395 (1818).
-HINNA, r. l. f. (-ment-) (i fackspr.) det inre hårda lagret av fruktväggen hos kaffefrukten, vilket bildar ett skal som omger kaffebönorna; jfr pergament 3 o. -hud 4, -kaffe, -skal. Bolin LevLivKem. 211 (1931).
-HUD, r. l. f. l. m. [jfr t. pergamenthaut, eng. parchment-skin]
2) om människohud som liknar pergament. Wetterbergh Penning. 528 (1847). särsk. (-ment-) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] med. (hudsjukdom som medför) abnormt torr, spröd o. tunn hud. Wretlind Läk. 1: 93 (1893).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om pergamentliknande hinna l. hudlager hos djur. Oldendorp 1: 90 (1786; på sköldpaddors ägg). Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 43 (om kitinlager hos insektlarv).
4) (i fackspr.) pergamenthinna; jfr pergament 3. Jönsson Gagnv. 199 (1910).
-HY, r. l. m. hy som liknar pergament; jfr -hud 2. Ahnfelt Minn. 1: 9 (1905).
-HÅRD. hård som pergament. Elfving Kulturv. 83 (1895; om skal på kastanj).
-HÖRN. bokb. jfr hörn 2. WoJ (1891).
-JORDEBOK~002, äv. ~200. (om ä. förh.) HH XIII. 1: 4 (1561).
(3) -KAFFE. (-ment-) [jfr t. pergamentkaffee, eng. parchment-coffee] (i fackspr.) koll.: kaffebönor med kvarsittande pergamenthinna. 2UB 4: 200 (1899).
-KAPSEL. jfr kapsel 1. LAHT 1924, s. 117.
-KARDUS. (förr) artill. jfr kardus 1 a. Grundell AnlArtill. 1: 22 (c. 1695).
-KNASTRANDE, n. [jfr t. pergamentknistern] med. ljud som liknar det som uppstår, när pergament kramas, (och som t. ex. förekommer, då en papperstunn benlamell vibrerar fram o. åter till följd av tryck). Sundberg (1926).
-KNASTRING. med. = -knastrande. LbKir. 2: 199 (1922).
-KNITTER. [jfr t. pergamentknittern] med. = -knastrande. Hylin Munn. 2: 228 (1933).
-KODEX. i sht bibliot. jfr kodex 1. SvLitTidn. 1819, sp. 68 (”84”).
-KOPIA. (i sht om ä. förh.) jfr kopia, sbst.1 1. SvKrigCivCal. 1805, s. 162.
-KVART. i sht bibliot. jfr -bok o. kvart, sbst. 9. Weibull LundLundag. 79 (1884).
-LAMPSKÄRM~02, äv. ~20. SvD(A) 1930, nr 308, s. 7.
-LAPP, r. l. m. Serenius Ddd 4 a (1734).
-LIK, adj. som liknar pergament. Marklin Illiger 100 (1818).
-LIKNANDE, p. adj. Bolin OrgKem. 158 (1925).
-LIM, n. [jfr t. pergamentleim, eng. parchment-glue] (i sht om ä. förh.) hudlim framställt av avfall från pergamenttillvärkning o. d. HushBibl. 1757, s. 14. Kjellin 663 (1927).
-LÄGG, n. jfr -bok o. lägg, sbst.2 a. Skråordn. 9 (1856).
-MAKARE. [fsv. pärmansmakare (GU C 20 1: 82)] (i sht om äldre förh.) person som yrkesmässigt tillvärkar pergament. Laurentz Pergamentzmakare. KlädkamRSthm 1609 A, s. 2 a.
-MAKERI101004 l. 103~002 (pergame´ntmakeri´ Weste). (i sht om äldre förh.) (hantvärksmässig) tillvärkning av pergament. Björkegren 1969 (1786).
-MANUSKRIPT. jfr -handskrift. Atterbom Minn. 106 (1817).
-MOTIV. konsthist. jfr pergamentsrulle-ornament. Fatab. 1919, s. 102.
-MÖNSTER. konsthist. jfr pergamentsrulle-ornament. SvUppslB (1934).
-OFFICIAL? l. -OFFICIALE? n.; anträffat bl. i sg. best. -et. (-ments-) (†) ”official” (se official, sbst.2) skrivet l. tryckt på pergament. Rudbeckius MemPubl. 4 b (1634).
-OMSLAG~02, äv. ~20. skyddsomslag av pergament. Eichhorn Stud. 2: 121 (1872).
-ORIGINAL. (i sht om ä. förh.) original(handskrift) på pergament. Iduna 7: 183 (1817).
-ORNERING. konsthist. jfr pergamentsrulle-ornament. Karlin KultM 58 (1888).
-PAPPER. [jfr t. pergamentpapier, eng. parchment-paper] pergamentliknande papper; numera i sht om ett av olimmat papper gm invärkan av svavelsyra l. klorzinklösning framställt material, vegetabiliskt pergament; jfr pergamyn. Wikforss 2: 285 (1804). Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 17. Burkar o. d. överbindas gärna med fuktat pergamentpapper. LindbladHb. 11: 140 (1925).
-PÅSE. (i sht om ä. förh.) KyrkohÅ 1906, s. 264 (1641).
-REM. (†) = -remsa. Reuterdahl SKH II. 1: 299 (1843; om remsa varmed sigill är fäst vid brev). Thon o. Kirsch 39 (1856).
-REMSA, r. l. f. 2VittAH 1: 376 (1786, 1789).
-RULLA, r. l. f. (†) = -rulle 1. Bælter JesuH 2—3: 221 (1756). Rydberg Magi 81 (1865).
-RULLE, r. l. m.
1) rulle av pergament; särsk.: gammal handskrift på pergament, förvarad i form av en rulle; jfr bok-rulle. Schück VittA 5: 367 (i handl. fr. c. 1750). Blanche Stockh. 12 (1847; bildl., om förläst person).
Ssg (till -rulle 1): pergamentsrulle-ornament. konsthist. inom sengotisk konst: ornering på möbler, dörrspeglar m. m., liknande (delvis uppvecklade) stående pergamentrullar; jfr pergament-motiv, -mönster, -ornering, -rulle 2. Upmark Möbl. 8 (1912).
-RUNEBOK; pl. -runeböcker. (-ments-) (†) pergamenthandskrift skriven med runor. Rudbeck Atl. 2: 321 (1689).
-RYGG. i sht bokb. Eichhorn Stud. 3: 94 (1881).
-SEDEL. (numera knappast br.) pergamentlapp. Allvin Mo 178 (i handl. fr. 1753). Lönnberg Kåre 149 (1887).
-SKAL. (i fackspr.) = -hinna. HandHantv. Hand. 7: 89 (1939).
-SKINN. [fsv. pärmanskin] (numera bl. tillf.) till pergament berett skinn; äv.: skinn avsett l. använt till beredning av pergament. StallRSthm 1623, s. 85. Ett pergementz skin som stoodh på een boge att uthsträckias. VRP 1690, s. 490. Lundell (1893).
-SKRIFT. jfr -handskrift, pärme-skrift. Serenius Gg 4 b (1734).
-SORT.
-SPÅN. (numera knappast br.) koll. o. i pl.: vid tillvärkning av pergament avskurna småstycken (som förr användes till limberedning). HushBibl. 1757, s. 19. AHB 119: 12 (1884).
-STYCKE. Svart G1 66 (1561).
-STYV, adj. styv som pergament. Nordling Storstadsb. 49 (1890).
-SVAMP. bot. svampen Corticium giganteum Fr., som i torrt tillstånd är tunn, hård o. pergamentartad. Krok o. Almquist Fl. 2: 278 (1907).
-TAVLA. (om ä. förh.) tavla av pergament, avsedd att skriva, teckna l. måla på. KlädkamRSthm 1592 B, s. 28 a.
-TILLVÄRKNING~020. Dalin FrSvLex. 2: 227 (1843).
-TORR. torr som pergament; i sht om människohud. Janson CostaN 2: 292 (1910).
-URKUND~02, äv. ~20. jfr -handskrift. NF 3: 1346 (1880).
-VIT. jfr -gul. Benedictsson Eftersk. 121 (1886).
-VOLYM. jfr -bok. Verd. 1890, s. 172.
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. särsk. boktr. om överdrag av pergament som förr användes över däckeln på handpressar. Fahlgrén Boktr. 125 (1853).
Avledn. (till 1): PERGAMENTAKTIG, adj. Heerberger Dag 52 (1939).
PERGAMENTERAD, p. adj. [jfr t. pergamentiert, eng. parchmentized] tekn. om papper: som förvandlats till pergament på kemisk väg. SFS 1906, nr 48, s. 32.
PERGAMENTERING l. PERGAMENTISERING, r. (-ter- 1900 osv. -tiser- 1921 osv.) [jfr t. pergamentisierung] tekn. förvandling av papper till pergament på kemisk väg. 2UB 8: 180 (1900).
Spoiler title
Spoiler content